Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ismar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
eller åtminstone äro de lika sällsynta företeelser som
menniskoätare på din tid. Nej, vi behöfva ej stänga
våra dörrar för någonting mera fruktansvärdt än
köld eller regn.
Under detta samtal hade vi kommit upp på
taket. Det var betäckt med en kortklippt
gräs-snatta, åtminstone föreföll det mig, som om don
varit kortklippt. Men i verkligheten var detta ett
slag6 gräs, som aldrig blef stort mer än en tum
långt, en följd af länge fortsatt urval. I det Utis
rådde mig att undvika gräset, hvarpå daggen nu
höll på att falla, förde han mig till en stenterrass,
hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver den
omgifvande trakten. Efter att hafva utpekat do
vigtigaste punktorna i landskapet, särskildt en skymt
af Hudsonfloden på afstånd, började han:
"Jag ser du har något på hjertat, som du gerna
önskar tala med mig om."
"Ja, det har jag verkligen", var mitt svar. "Du
vet, huru jag fått denna sällsamma illusion, och du
ensam är i stånd att göra slut på den. Den är
imellertid icke obehaglig; men om den skulle räcka
allt för länge, skulle den kanske blifva allt för
verklig for mig."
Till och med i månens ovissa sken kunde jag
se att min värd såg orolig och bekymrad ut. Han
såg under flere minuter tyst på mig och svarade
derpå med en fråga.
"Du är alltså fast öfvertygad om, att detta icke
är din verkliga tillvaro?"
"Fast öfvertygad!" utropade jag, häpen öfver
en sådan fråga. "Det är jag viss om."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
