Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ismar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
han åter få inhemta hvad han glömt. Jag
hoppades slutligen kunna återgifva honom åt hans
närmaste, antingen fullkomligt fri från dessa underliga
inbillningar eller hågkommande dem blott som en
nästan förgäten dröm.
"En sak i min plan har vållat mig mycket
bryderi. Borde jag låta honom förblifva i den tron,
att jag delade hans villfarelse? Derigenom skulle
jag visserligen vinna hans förtroende, men på
samma gång göra mig medskyldig till hans falska
föreställning och befästa dess makt öfver honom. Borde
jag icke hellre uppriktigt skildra förhållandet för
honom, sådant det förefaller mig och hans
närmaste? Äfven om hans utmärkta förstånd icke genast
sätter honom i stånd att afskudda sig inflytandet
af denna egendomliga föreställning, kunna måhända
vi båda, när vi äro ensamma, genom ett slags tyst
öfverenskommelse fortfarande handla och tala, som
om jag ginge in på hans uppfattning af saken.
Hvad är din åsigt?"
Då Utis upphörde att tala, befann jag mig i
ett tillstånd af fullkomlig förvirring. I hans
berättelse, hvars öfverensstämmelse med hvad han ansåg
vara sanning jag icke ett ögonblick betviflade, voro
hufvuddragen af min historia, ehuru riktiga till det
yttre, lika sällsamt förändrade, som mitt nya namn
var olikt det jag erkänt som mitt ända till för några
timmar sedan.
Min förmåga att blifva förvånad var nästan
uttömd. Ehuru jag kände mig vara lika vaken,
som jag någonsin varit i hela mitt lif, beslöt jag,
för att slippa tänka, att betrakta allt, som inträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
