Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ELFTE KAPITLET.
Fonografen.
Donna afton sutto Utis ooli jag icke uppe på
taket. Han erbjöd sig i stället att hjelpa mig
packa upp mina koffertar och lägga mina saker i
ordning. Hittills hade jag knapt tittat i dem,
och trots min värds försäkringar kunde jag icke
känna mig hafva någon verklig eganderätt till
dem. Men då Utis vid det elektriska ljusets starka
sken tog upp saker, som, derom var jag öfvertygad,
aldrig blifvit nedlagda af mig, började de olika
föremålen, underligt nog, förefalla mig välbekanta.
Bestämdt hade dessa böcker, skrifsaker, små
prydnader och taflor en gång varit mina. Men alla
hade undergått en egendomlig förändring — en
förändring, som motsvarade olikheten mellan min
personliga historia, sådan jag mindes den, och den
Utis tillskref mig. Allra sist framtog han ur den
sista af koffertarna ett föremål, som både till form
och storlek hade någon likhet med ett skrifdon,
som jag en gång hade egt, och ställde det på
bordet. Då han öppnade det, var innehållet deri likväl
fullkomligt obekant för mig. Det var en fonograf
af nyaste konstruktion.
"Detta instrument, eller rättare, den första
omogna idén dertill var känd redan på din tid. I
sm nuvarande form spelar fonografen nästan rolen
af ett andra minne. Dess införande i
lagstiftningslokalerna och på dylika ställen under loppet af
tjugonde århundradet ledde till många nyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
