Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Fonografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Utis, "att talarkonsten, för så vidt dermed menas
en vädjan till känslorna, i sjelfva verket tillhör det
förflutna. I ändamål att fastställa ett teorem i
någon exakt vetenskap är det knappast
ändamålsenligt att vädja till lidelserna. Menniskorna i den
aflägsna forntiden förefalla oss som barn, hvilka
med häftighet anföra orimliga bevis för att göra
omogna åsigter gällande. Allt hvad vi begära af
en talare är sakkännedom, jemte klarhet och
noggrannhet i framställningen."
Medan han talade, hade han gått fram till
fo-nografen, ställt den i ordning och satt den i
förbindelse med snabbskrifningsmaskinen.
"Lyssna nu!" sade lian, i det han drog på
en knapp.
Till min förvåning upprepades förra delen af
det nyss omtalade samtalet mèd en nästan
löjeväckande noggrannhet i tonfallen. Hvad jag kände,
då jag så att säga fick lyssna på mig sjelf, påminde
om en vildes känslor, när han för första gången
ser sig i en spegel. Allt efter som sliden flyttades,
blef ljudet starkare eller svagare, ehuru
tydligheten var störst på en viss medeltonhöjd.
"Kom närmare!" sade Utis, i det han lät ljudet
dö bort i ett nästan ohörbart mummel.
Jag närmade mig och fann
snabbskrifningsmaskinen i full verksamhet. Utis lät den stanna,
drog fram ett tryckt pappersark och visade mig
det. Jag fick veta, att det innehöll de ord
fono-grafen nyss upprepat, ehuru jag ej kunde tyda de
egendomliga stenografiska tecken, hvarmed de voro
återgifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>