Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. En ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147-
fots höjd öfver högsta vattenståndet. Från denna
höjd kunde jag se långt uppåt Sundet och öfver
Long Island, sona var odlad som en trädgård och
beströdd med klungor af träd, hvilka angåfvo
bostädernas läge. När "jag vände mig mot hafvet,
kunde jag se en sträcka af ungefär tolf engelska
mil bortom ön.
Af allt, som mötte mina blickar, tycktes blott
hafvet vara oförändradt. De hvitskummiga vå- .
gorna, de vexlande färgerna, vågsvallet på den
sandiga kusten, allt var som förr. Sjelfva skeppen
voro på detta afstånd icke olika dem, jag sett åttio
århundraden förut. Under det mina näsborrar
in-söpo den välkända lukten, följde mina blickar den
långa hvita linien utefter Jerseys kust åt det håll,
der långt bort i fjärran den strand tycktes mig
ligga, som for alltid var förbunden med så ljufva
och bittra minnen. Jag greps af en underlig,
sorgsen känsla, ett slags hemlängtan till den förflutna
tiden, som redan började förefalla mig så overklig.
Jag återkallades till det närvarande af steg,
som närmade sig. En ung man, kanske ett eller
två år äldre än jag och med ett särdeles intelligent
utseende, kom ut ur dörren till balkongen. Då han
märkte, att jag fäste ögonen på det underliga
instrument han bar i handen, sade han med ett
behagligt leende:
"Kanske ni skulle vilja se, när jag undersöker
instrumenten?"
Jag tackade for hans artighet och följde honom
till ett stort, hvälfdt rum, fyldt med ännu
underligare instrument än det, som ådragit sig min upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
