Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. En ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152-
"I sjelfva verket är stor rikedom något, som vi
hvarken önska eller finna önskvärdt. Visserligen
är det en fläck på en persons minne att minska det
arf, hau fatt efter sin far. Men om han bibehåller
det vid samma belopp, känner lian sig lugn.
Sträfvandet liar derför gått ut på att slägtled efter
slägtled något öka fäclernearfvet, och till följd deraf liar
maximibeloppet af den summa, man får
testamentera bort, också småningom höjts."
Derpå förklarade han, huru den allmänna
fonden uppkommit och huru den förvaltades. Den
tycktes vara ett slags försäkringsfond, hvartill alla
gifta personer årligen lemnade ett visst bidrag.
Den fick äfven mottaga många legat, ja, nästan hela
öfverskottet af den rikedom, som testamentsgifvaro
efterlemnade. Ur denna fond lemnades ersättning
för all egendom, som förstördes genom eldsvåda
eller genom någon annan olyckshändelse, som
egaren ej kunde förebygga.
Jag vill i förbigående anmärka, att eldsvådor
ytterst sällan inträffade, hvilket berodde på det
eldfasta byggnadsmaterialet, dit trä ej räknades; detta
användes föga, icke ens till möbler. Lifförsäkring
behöfdes icke, eftersom hvarje familj hade en viss
förmögenhet, och förtidiga dödsfall voro jemförelsevis
ovanliga, åtminstone bland männen.
Allt det bistånd en familj behöfde på grund af
sjukdom eller dylika olyckor, lemnades med glädje
af dess slägtingar, ty slägtkänslan var mycket stark.
Fader- och moderlösa barn funno många, som gerna
ville adoptera dem. Tillgången på sådana barn
motsvarade i sjelfva verket ej på långt när efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
