Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Det nya samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165-
hvarken gjorde honom oduglig för det offentliga
lifvet eller väckte någon förvåning, den tid då "den
bränvinsstinkande senatorn71 kunde resa sig upp eller
snarare luta sig mot en bänk för att framhicka
sina dimmiga filippiker mot män, i hvilkas närhet
han ej var värd att få uppehålla sig, och mot
åtgärder, som han lika litet kunde fatta som bringa
till stånd.
Man hade länge erkänt, ehuru med obetydliga
resultat i fråga om botemedel, att brott mot
kyskheten äro bland dem, som djupast tära på ett folks
lif. Man hade sett ett fruktansvärdt exempel derpå
i den förnedring och slutliga undergång, som
drabbat ett fordom ädelt folk, hvars långa och ärofulla
historia fått ett skamligt slut. Orenheton hade likt
ett vidrigt rötsår förstört dess söners krafter och
så förderfvat dess litteratur, att andra folk funuit
sig tvungna att till sjelfförsvar helt och hållet
utestänga den pestalstrande orenligheten från sina
gränser. Föraktadt och ansedt som en härd for
moralisk smitta, hade det slutligen råkat under
manligare folks herravälde, hvilka med eld och svärd
utrotat sjukdomen.
Detta varnande exempel blef ej utan nytta for
verlden. Qvinnans luttrande inflytande utöfvades
ingenstädes på ett mer i ögonen fallande sätt än i
lagstiftningen till skydd for dem, som alltför länge
varit det råare könets slafvar eller offer, som detta
råare kön föraktat, bortskämt eller smickrat.
Förförelse behandlades som ett verkligt brott — i vissa
fall som det nedrigaste och grymmaste af alla
sådana. Förföraren blef visserligen icke tvungen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
