Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 Utis och Ulmene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170-
ock, om de kommit öfverens derom, stanna qvar en
tid på samma vilkor.
Man må ej tro, att detta kringströfvande lif
lösryckte zerdarcn från hemmets inflytande. Huru
långt borta han än befann sig, var han i stånd att
dagligen samtala med de hemmavarande och fick
troligen mera reda på en hop småsaker inom
hemlifvet, än då lian befann sig på stället. Dylika
småsaker kunna på afstånd och af samma anledning få
det värde en vissnad blomma eller en bandbit
stundom ega. I dens närvaro, som skänker dem någon
betydenhet, förbises de; när denna person är
frånvarande, kunna de blifva oändligt dyrbara.
Förhållandet mellan mor och son var på denna
tid särdeles ömt. Fadern kunde vid tillfälle gifva
värdefulla råd i frågor, med afseende på hvilka
hans stora mennisko- och sakkännedom gjorde
honom till en auktoritet. Men blott för sin mor
yppade en son sitt hjertas innersta. Det var åt henne
han förtrodde sitt första, halft omedvetna tycke för
någon vacker lekkamrat. Det var hon, som rådde,
varnade och hjelpte honom så mycket hon kunde
vid de första osäkra steg han tog för att uppnå
det, som i alla fall utgör det egentliga intresset,
hufvudhändelsen i lifvets drama. När det skett,
som hon så ifrigt önskat och arbetat for, när
hennes son var trolofvad, höll hon sig med qvinnans
ädla sjelfiorsakelse hädanefter i bakgrunden. Hon
erkände den blifvande makans rätt till första
platsen, som hon dittills intagit.
Bandet mellan Utis och hans mor, Zarene
Pa-lutha, hade blott blifvit starkare genom hans olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>