Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 Utis och Ulmene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172-
dens sida. Häraf korn det sig, att Ulmene blef Utis’
brud, kort efter det hon fyllt tjugu år.
Under deras bröllopsresa tilldrog sig en
händelse, obetydlig i sig sjelf, men intressant genom
det ljus den sprider öfver några af tidens seder.
På återfärden från Maoria vek Utis af från raka
vägen för att visa sin brud Zambesifallen. Han
gjorde detta icke blott på grund af de ryktbara
vattenfallens storslagenhet, utan äfven derför, att
de voro af särskildt intresse för honom genom sin
förbindelse med en vigtig vändpunkt i hans lif.
Der tillbragte de en dag under ströftåg på de
med palmer kantade gångstigar, som milslångt
sträckte sig utefter flodens stränder och på hvilka
man lätt kunde komma till hvarje punkt, hvarifrån
man hade utsigt öfver den beundransvärda
blandningen af klippor, vatten och yppiga, tropiska
löfverk. De färdades till en del till fots, men mest på
karriol, ty en sådan var, som vi böra minnas, den
oumbärligaste nödvändighetsartikeln på en dylik
resa.
En utsigtspunkt sparade Utis till aftonen.
Sedan de under vördnadsfull tystnad en stund
betraktat de hvitskummande vattenmassorna, som
störtade ned i den dimhöljda afgrunden, belysta af det
klara, tropiska månskenet, som kom det mörka
djupet med sitt ständiga dån att förefalla ännu
fruktansvärdare, började han tala oni sitt förra besök.
Han hade då jemte fem andra nerdarcr varit ute på
resa under sin permission. Med telefonen i handen,
hade hvar och en sökt att för någon af sina kära
långt borta beskrifva sina känslor och intryck vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
