Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Niatas begäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188-
terlängtade gåfva, som det nu står i monniskomakt
att skänka.
"Jag motser nu en tilldragelse, som kan göra
min hustru mycket stolt eller mig djupt olycklig.
Jag har stort skäl att frukta såväl som att hoppas.
Det är ett blott alltför säkert faktum, om hvars
orsaker man tvistat mycket, att moderskapet, ehuru
ännu ärofullare än fordom, också innebär större fara.
Underligt nog motser Ulmene framtiden med hopp
och glädje; det är jag, tycker hon, som behöfver
tröst och uppmuntran. Hon har rätt. När jag
tänker på, hvad som kan hända, förlorar jag modet;
och jag undrar, om jag skulle vara i stånd att bära
en sådan pröfning lika stilla som min vän Hulmar.
"Ehuru det ännu är minst ett halft år till denna
väntade tilldragelse, har den, sedan den liksom
andra dylika på ett eller annat sätt blifvit bekant,
redan gifvit många af Ulmenes qvinliga slägtingar
anledning att framföra sina lyckönskningar och
framhålla sina anspråk på att komma i betraktande. Ty
sådana böner komma icke blott från de barnlösa.
Den moder, som, ehuru hon eger en son, upphört
att hoppas på en dotter, längtar efter en sådan, och
tvärtom.
"Ulmene kände sig djupt rörd af ett bref från •
en gammal skolkamrat. Denna erkände ödmjukt,
att det finnes många med större anspråk på att
komma i åtanke än hon, eftersom hon blott är en
aflägsen slägting. Men hon besvor Ulmene vid
minnet af deras ungdomsvänskap att taga hennes
anhållan i betraktande. Hon hade nu varit gift
omkring tio år — år af lycka ända tills hennes ljuf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
