Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En offentlig middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210:
Jag måste inom mig erkänna, att jag sällan sett
någon manligare och mera vinnande i sitt
uppträdande än Anvar. Den tätt åtsittande arbetsdrägten
framhöll fördelaktigt lians atletiska gestalt, under
det han synbarligen med lätthet lyfte tunga bördor
ocli satte dem på hyllorna. Då Ialma märkte mitt
sinnestillstånd och anade orsaken dertill, sökte hon
med äkta qvinlig takt leda mina tankar åt annat
håll genom att prata muntert om andra ämnen.
"Som du är under mitt befäl i eftermiddag",
sacle hon under ott uppehåll, "vill jag, att du skall
fara med mig till Nuval. Semna Diotha-Nuval" —
detta var min mormorsmors fallständiga namn —
"väntar dig nog i dag."
Hennes ord förvånade mig, men misshagade
mig ej alls. Utom Reva fans det ingen, hvars
sällskap jag tyckte mera om än Ialmas. Mellan oss
rådde så stark sympati, som det kan finnas mellan
två unga pessoner af olika kön, utan att någon
kärlek kommer i fråga. Jag blef förvånad, emedan
hvad hon föreslog tycktes mig strida mot den
rådande seden. Men jag hade hittills lärt känna blott
de allmänna konturerna af samhällsetiketten, icke
dess fina skiftningar.
Skälet till att en viora ej fick åka ut med en
ofbrlofvad karl, var ingen ovärdig misstanke, utan
en allvarlig önskan att hindra obetänksamma eller
förtidiga förlofningar. En hustru kunde åka med
hvem som helst; likaså en zeraa, såvida hennes eller
hennes fästmans slägtingar ej hade något deremot,
i hvilket fall blott en vink behöfdes. En viora åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
