Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Anvar misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216:
gjort mig alldeles oriktiga föreställningar om min
vördnadsvärda slägting. I stället för en vid sin
stol fängslad sjukling fann jag en energisk liten
dam, som jag skulle hafva ansett vara mellan
sextio oeh sjuttio år gammal. Hon hade rikt och
vackert hvitt hår, och hennes skarpa grå ögon voro
uttrycksfulla.
Hon satt som en drottning i kretsen af sitt
hoffolk, som här utgjordes af hennes fullvuxna
afkomlingar i tre led, bland dem Reva, Semna
Dio-tha — min kusin — och hennes far. Anvar stod
på ena sidan lugn, men blek och icke alls lik en
lycklig älskare. Medan den gamla damen talade
med mig, strök hon sakta Revas hår, hvilken satt
på en pall bredvid henne.
Efter de första helsningarna, fortfor hon: "Det
är alldeles som om det varit i går din far — du
är mycket lik honom, men vackrare — kom hit
för att taga ifrån oss vår Osna. Hon var mitt
yngsta barnbarn och hade alltid sagt, att hon skulle
stanna hos mormor i hela sitt lif. Men så kommer
en främling, och mormor blir glömd. Det är som
det skall vara, barn; och huru ogerna vi gamla än
skiljas från er, skulle vi ej vilja hafva det
annorlunda. Nu kommer lilla Reva med sitt vacki*a hår
uppsatt." Reva rodnade vid dessa ord, men gjorde
ingen invändning. "Jag har haft ner ditt hår, mitt
barn; låt mig fasta upp det!"
"Nej", sade Reva, i det hon skakade
eftertryckligt på hufvudet, så att det rika håret föll ned, "låt
det vara så här! Det är mycket trefligare."
Den gamla damen gaf henne en forskande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
