Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253:
nyponblomma betydde nämligen i denna tids
blomsterspråk: "Rädda gossar vinna ej vackra flickor."
"Reva berättade mig om dina underbara
meddelanden i går", sade hon. "Jag styrkte henne i
tanken att taga den der underliga växten till ämne
for sin föreläsning. Tack vare de upplysningar, du
kan gifva henne om dess historia, borde denna
föreläsning blifva den intressantaste under hela
säsongen. Kanske den till och med kunde vinna den
utmärkelsen att genom fonografen återgifvas
annorstädes.
"Reva är ärelysten", fortfor hon med en
skalk-aktig blick på mig, "alla medlemmar af slägten
Diotha lära vara det. Om hon vinner en sådan
utmärkelse genom din hjelp, så kommer hon icke att
blifva otacksam."
I detta ögonblick kom Utis med brefvet. När
Ialma såg det, bad hon mig vänta litet, ty hon hade
också någonting att skicka.
"Här äro de sista vyer Olav skickat mig. Jag
glömde taga dem med mig i går afton. Kanske
du träffar henne, innan hon far hemifrån, eftersom
hon icke beger sig af så tidigt i dag. Hon
kommer att bli glad åt att få taga med sig vyerna."
Under det hon sade detta, såg hon så oskyldig
ut som möjligt och tänkte säkert, att ingen Evas
dotter någonsin varit en sådan diplomat. Men då
hon märkte, att Utis och Ulmene, som stodo
bredvid och sågo på, drogo litet på munnen, rodnade
hon lätt och vinkade med handen till afsked. Då
Utis också niokade uppmuntrande, begaf jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
