Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255:
hon återlomnado albumet. "Jag hoppas vi ej
öf-veransträngde dig i går?"
Då hon sade detta med en viss, alldeles,ny
blyghet i sitt sätt och med en röst, som vittnade
om verkligt deltagande, fann jag henne ännu mera
tillbedjansvärd, ehuru ännu mera oåtkomlig än
någonsin. Det måtte hafva varit någon dylik känsla,
som gjorde mig oförvägen. På annat sätt kan jag
icke förklara mitt djerfva svar.
"Här är det botemedel, som föreskrifvits för
mitt onda", sade jag, i det jag framtog
nyponkvisten och höll upp den för hennes ögon.
"Den der!" utropade hon, synbarligen
förvånad. "Hvem har föreskrifvit den som läkemedel?
Ocli for —" Hon slutade ej frågan. En tanke
tycktes plötsligt falla henne in; hon hejdade sig,
rodnade lätt och började sätta sitt åkdon i gång,
i det hon mumlade: "Nu måste jag fara." Men
hon kom ej undan så lätt.
"Finnes det någon sådan här växt i er
trädgård?" frågade jag, under det jag gick bredvid
hennes karriol.
"Kanske man kan finna den der, om man letar",
svarade hon med låtsadt allvar, ty hon hade nu
återvunnit fattningen.
"Om jag ej kan få rätt på den, så skulle du
kanske —"
"Jag tror, att du mer än väl kan hjelpa dig
sjelf i det fallet", sade hon, och sedan hon
afskjuta denna parthiska pil, flög hon framåt vägen,
lemnande mig i ovisshet om, huruvida jag handlat
klokt i att göra den sista frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
