Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256:
Hulmar mottog mig med så tydlig
tillfredsställelse, att jag ett ögonblick tänkte på att genast
bringa saken på tal. Men jag kunde icke utsätta
mig for möjligheten att misslyckas, i hvilket fall
jag troligen blifvit nödsakad att resa utan att
återse Reva. Det var tids nog, att jag fick veta
mitt öde på eftermiddagen. Under tiden kunde jag
åtminstone ännu en gång få njuta af hennes
sällskap. Ett annat vigtigt skäl till dröjsmål föll mig
in. Jag måste gifva Hulmar ännu ett tillfälle att
se, att jag var i stånd till själsarbete, en sak, som
kunde blifva af största vigt, då det afgörande
ögonblicket kom.
Följaktligen arbetade jag så hela förmiddagen,
som jag aldrig förr arbetat. Vår arbetsmetod var
denna: med en fonograf framför mig, öfversatte
jag högt stycken ur sådana böcker, som behandlade
det i fråga varande ämnet. Under tiden hörde
Hulmar uppmärksamt på, och om något i min
öfversättning föreföll honom oklart, gaf han mig ett
tecken att hålla upp, till dess han fått en
tillfredsställande förklaring.
Vi fingo omvexling i detta temligen
ansträngande arbete genom att ofta komma in på lättare
ämnen, då vi dryftade nittonde århundradets seder och
bruk. Om min åhörare haft för afsigt att skrifva
en historisk roman, kunde han ej hafva gjort mera
noggranna frågor. Mer än en gång-kom jag
oförmärkt att tala som den, hvilken berättar hvad han
sett i stället för att blott upprepa hvad han läst.
Hulmar visade ingen förvåning deröfver, utan till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
