Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259:
nog att inbilla mig, att jag icko varit främmande
för hennes drömmar, och kände mig uppmuntrad
af denna tanke.
"Jag tänkte", började hon brådskande ocli
hejdade sig derpå, som om hon sökt finna det bästa
uttrycket för sina tankar.
"På att återlemna min tillhörighet?" sade jag,
pekande på den nyponqvist hon höll i handen.
"Det var icke det jag tänkte på", sade hon
med ett något nervöst skratt. "Imellertid vill jag
gerna återlemna din tillhörighet, ehuru du tyckes
mycket litet fråga efter den. Jag hittade den på
marken, der du tappat den, eller kanske du kastat
bort den."
"Vill du icke återlemna den nu?" sade jag,
då jag märkte, att hon icke gjorde någon rörelse
för att lemna mig den lilla till hälften vissnade
qvisten, som nu fått en betydelse, hvilken ej alls
motsvarade dess verkliga värde, förutsatt nämligen
att jag fick mottaga den ur hennes egen hand.
"Du skulle troligen bara tappa den igen. Jag
skall sätta den i vatten, så att den är alldeles frisk,
när du far hem."
Under det hon stod der, hållande handen med
den efterlängtade qvisten på ryggen och med ett
så retsamt trots, ett så förtrollande envist uttryck
i sina drag, blef icke blott hennes märkvärdiga
likhet med någon jag fordom känt nästan
påtaglig, utan jag greps äfven af en lika oförklarlig
som oemotståndlig känsla af, att jag vid något
föregående tillfälle upplefvat alldeles det samma
och med henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
