Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. En färd på karriol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268:
"Ja, mycket, både för min far och mig."
"Hvarför kan det då icke vara som förut —
åtminstone så pass det är möjligt?"
Reva såg frågande på mig.
"Du tycker illa om att fästa upp håret?"
"Det förefaller mig verkligen som ett tecken
till fångenskap", var hennes svar.
"Nå, hvarför skulle du då fästa upp det, utom
då bruket fordrar — om det fordrar det — att vi
visa oss ute tillsammans. Låt oss annars vara som
förut!"
"Lofvar du det!" frågade Reva.
"Det lofvar jag", svarade jag.
"Då ber du mig icke följa med ut, om jag ej
verkligen vill det?"
"Men hur kan jag veta", utropade jag, "när
en sådan begäran icke är ovälkommen?"
"Låt se — kanske jag kan —. Men detta är
bättre. När jag så här räcker dig en nyponqvist",
sade hon, i det hon lät handlingen följa på orden,
"eller när du ser en sådan i buketten på
middagsbordet midt emot din plats, så vet du, att jag vill,
att du skall fara ut någonstädes med mig."
"Du skall finna en lydig slaf i mig", sade jag
med en min af låtsad undergifvenhet. "Jag hoppas
blott -"
"Du får icke tala så", utropade Reva, i det hon
varnande höjde fingret, "om vi skola blifva goda vänner."
Som jag redan anmärkt, voro sanningskärlek
och uppriktighet någonting utmärkande för
menniskorna på denna tid. Derför saknades fullkomligt
de ihåliga fraser, som utgöra så stor del af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
