Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Lyckliga stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284:
den allmänna stämningen och deltog med sin
vänliga liflighet i samtalet.
Efter middagen utmanade hon mig till ett parti
schack, säkert på grund af medlidande med min
synbara oförmåga att så samla mina tankar, att jag
kunde gifva sammanhängande svar på de
alldagligaste frågor. I första partiet led jag ett skymfligt
nederlag. Reva skrattade.
"Ser du ?" sade hon och pekade på schackbrädet.
"Jag förstår din förebråelse", sade jag
ångerfullt.
"Du förmådde mig lofva, att jag skulle åtaga
mig att lära dig skick och seder, och jag är rädd",
sade hon med en skakning på sitt vackra hufvud,
"att den sysslan icke blir någon sinekur."
"Men ens tankar fara hit och dit ibland",
anförde jag till mitt försvar.
"En man skall herska öfver sina tankar",
svarade hon, citerande en ryktbar skald under
sextiotredje århundradet och påtagande sig en allvarlig
min. "Det är ändå en mindre förbrytelse. Men
du borde verkligen icke stirra så på mig, som du
gjorde under middagen och som du gjort nu, i
stället för att se på schackbrädet."
"Men hvarför har Ialma satt upp ditt hår på
ett sätt, som kan göra en tokig?" sade jag, i det
jag påtog mig en så broderlig min som möjligt.
"Det tager sig mycket bra ut, men jag kan ej låta
bli att fundera på hur det är gjordt. Om jag bara
kunde få reda på den saken —"
Det orimliga i denna ursäkt slog an på Reva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
