Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Gästrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291:
tigt, som vi gjort, eftersom vi hafva en dags strängt
arbete att vänta."
Så blef det äfven. Oväderssignaler hade
gifvits, och hvar och en af de manliga innevånarna
skulle hjelpa till att rädda det präktiga hvetet i
distriktet. Det var året efter sedan fåren betat af
gräset, och följaktligen odlades hvete öfverallt.
Sedan jag fått vederbörlig undervisning af Utis, fann
jag det ej svårt att sköta den maskin, som anför
trötts åt mig. Den var i sjelfva verket lika lätt
att sköta som en hästräfsa. Vi arbetade hela dagen
med en timmes uppehåll vid middagstiden. Det
hördes föga annat än några befallningar af
uppsy-ningsmännen och det genomträngande rasslet från
maskinerna, som i vederbörlig ordning skuro,
tröskade och rensade säden. Utan att stoppas i
säckar fördes den genast till spanmålsmagasinet.
Andra maskiner skuro halmen i tumslånga bitar, så
att den skulle kunna förvaras utan att skrymma för
mycket; den var nämligen ett värdefullt råämne till
många fabrikat.
Innan mörkret inbröt, hade jorden liksom
genom ett trollslag blifvit beröfvad sin gyllne skrud,
och alla återvände hem, visserligen trötta, men
medvetna om att hafva gjort ett dugtigt dagsarbete.
Under den försenade middagsmåltiden talades om
föga annat än det annalkande ovädret, om hvars
våldsamhet underrättelser redan inlupit.
"Det är lyckligt", sade Utis, "att fartyget med
din mor och syster ombord icke befinner sig i
stormens väg. Den tyckes plötsligt hafva uppkommit
i norra delen af Stilla hafvet, och efter livad Olav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
