Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Gästrummet - 33. Ismar får se en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296:
votid? Det är någonting lockande i denna lära",
sade lian tankfullt, i det vi lemnade rummet, "ocli
jag skulle gerna vilja tro på den."
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Ismar får se en gammal bekant.
Som det vanligen händer efter ett häftigt
oväder, var följande morgon så vacker man kunde
önska och egde så att säga både vårens och
sommarens behag. Inom mig var förändringen från
föregående aftons allvarsamma sinnesstämning lika
otvetydig. Mitt hjerta var uppfylldt af ovanlig
.glädje, en oförgänglig vår tycktes gifva färg åt
allt, ty — detta var ett mer än tillräckligt skäl —
skulle jag icke om några timmar få återse — henne?
Utis märkte och förstod snart min sinnesstämning,
ty han hade ju också varit i Arkadien. Han gjorde
mig helt lugnt ett förslag, och jag dröjde ej ätt
handla i enlighet dermed. Jag telefonerade till
Hulmar och frågade, om jag fick äta frukost hos
honom.
"Behöfver du fråga om det?" lydde det
hjert-liga svaret. "Jag saknade dig mycket i går afton,
och någon annan med, tror jag. Kom punktligt."
Jag undgick nätt och jemt att mista ett finger
den morgonen, och Utis, som märkt detta, skickade
mig skrattande ut ur verkstaden.
"Sysselsätt dig en timme eller par i
trädgården!" sade han. "Det finnes fullt upp med arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
