Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Ismar får se en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298:
möjligt, att två ansigten med så olika anletsdrag
kunna likna hvarandra så mycket till uttrycket.
Denna likhet måste härleda sig från någon
gemensam stammoder af slägten Diotha, ty du, Ismar",
sade han vänd till mig, "liknar ej alls din far, utan
i hög grad din möderneslägt."
Detta yttrande gaf mig ett tillfälle att bringa
ämnet å bane, hvilket jag genast begagnade mig
af. Medan jag talade, var förmiddagsmusiken icke
fullkomligt afstängd, utan blott dämpad. Det var
ett eget sammanträffande, att den var tagen ur ett
ryktbart skådespel, med ämne ur Metis’ historia, och
derför var så mycket lämpligare som bakgrund till
min berättelse. Ahörarne lyssnade med största
uppmärksamhet till skildringen af min forna kärlek till
och förlofning med Edith Alston samt brytningen
mellan oss. Detta var i synnerhet fallet med Reva,
för hvilken denna berättelse, som hon nu så många
timmar väntat på, hade ett särskildt, personligt
intresse. Var icke detta den Edith, hvarmed hennes
inbillning sysselsatt sig alltsedan ett visst
betydelsefullt tillfälle? Under det jag fortfor att berätta,
hvilken sällsam dragningskraft Revas ansigte, röst
och sätt från första stunden haft för mig samt huru
jag till slut i henne tydligt igenkänt ett fullkomligt
motstycke till hjeltinnan i min historia, följde
Hulmar, som började förstå, hvart jag ville komma,
mina ord med spänd, nästan feberaktig väntan. Jag
kunde tydligt se, att han var af min tanke, då jag
slutligen förklarade mig vara fast öfvertygad om,
att den nutida Reva var den samma som den forna
Edith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
