- Project Runeberg -  En framtidsblick /
303

(1892) [MARC] Author: John MacNei Translator: Johannes Granlund - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Ismar får se en gammal bekant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303:

mot sofistiska lagkarlars ocli krypando domares
fintlighet. De äro uttänkta af förrädare.

Det var ungefär vid denna tid vi gjorde en
utflykt till Vinterträdgården, som jag förut blott
flyktigt tagit i betraktande. Under det vi
genom-gingo det vidsträckta palmhuset, som upptog flera
tunnland, kommo vi till en jemförelsevis öppen
plats. I dennas midt stod på en passande sockel
ett stympadt, förvirradt stycke rödaktig granit.
Stenarten, formen och i synnerhet de nästan
utplånade hieroglyferna väckte hos mig en dunkel aning.
Till svar på mina frågor fick jag veta, att detta
fragment — ungefar en tredjedel af nedre delen —
verkligen var allt, som återstod af den ryktbara
obelisken, hvars uppresande för tredje gången jag
sjelf varit vittne till. Jag kände mig sällsamt gripen.
Jag kunde ej låta bli att föra händerna öfver de
hieroglyfer, som jag med stor nyfikenhet betraktat
för så många, många år sedan. Då hade jag med
vördnad sett på den som på en ärevördig främling,
en qvarlefva från en tid, då det ännu icke fans
någon historia. Nu helsade jag den som den enda
sten, som fans qvar af det forna Newyork, det enda
ännu återstående föremål, hvarpå ett par ögon en
gång hvilat — jag helsade den, ocli den föreföll
mig som en förtrolig gammal vän.

När jag för Hulmar och Reva omtalade, hvilkens
strålande ögon en gång betraktat denna underliga
fågel, hvilkens mjuka händer följt dess konturer,

kände de icke längre ett blott historiskt intresse

för detta fragment. Att lyssna till min berättelse
var för dem ungefär det samma,- som det skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thiusen/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free