Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Boston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812:
namngifva samt känna igen hvarje vik och udde.
Hon skrattade åt sina egna försök att säga efter
de gamla namnen, som i hennes öron ljödo så
besynnerligt.
"Hvad man måtte hafva slösat med andedrägten
på den der tiden!" sade hon skrattande efter flera
fruktlösa försök att säga efter namnet "West Point"
mecl dess öfverflöd på konsonanter. Jag måste
medgifva, att "Uespa" var både lättare att uttala och
behagligare for örat. Vi stannade ungefär en timme
vid Uespa. Hulmar, som var ett stycke fornforskare,
ville begagna sig af hvad jag visste om
fästningsverkens läge. Uespa var ännu sätet för en stor
skola för civilingeniörer; men natiu*ligtvis hade
hvarje spår, ja nästan minnet af dess forna krigiska
ändamål försvunnit. Hulmar’fann med glädje, att
mina hågkomster på det hela taget öfverensstämde
med de slutsatser han med möda arbetat sig till.
Sedan han lemnat oss för att göra ett kort
besök hos en professor, afvaktade Reva och jag
hans återkomst på ett ställe, der på grund af den
sköna utsigten en bänk troligen alltid haft sin plats.
Sedd på afstånd föreföll utsigten uppåt floden
mot Newburg till, liksom sjelfva staden, nästan
oförändrad.
Vårt samtal rörde sig om många saker. Vi
talade om kadetterna och deras lif, hvarom Reva
gjorde många frågor. Derpå kommo vi att tala
om de många tappre män, för hvilka denna utsigt
en gång varit så välbekant och som skilts från
jorden under stridens dån och tumult. Så bad Reva
att ännu en gång få höra berättelsen om min mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
