Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. En kyss och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323:
oemotståndligt impuls, slöt jag henne i mina armar
och tryckte icke ön utan många kyssar på hennes
jungfruliga läppar. För ett enda, lycksaligt
ögonblick lät hon mig hålla henne i mina armar, men
derpå gjorde hon sig sakta, men bestämdt lös ur
min omfamning och stod blek och upprörd
framför mig.
"Ack, Ismar, hvad har jag gjort!" utropade hon
och betraktade mig, icke förebrående, utan som om
hon begärt min sympati. "Hur skall jag kunna
tala om detta? Jag, som aldrig tänkt, att
någonting sådant kunde hända, måtte nu möta min fars
klandrande blickar. Men jag får icke dröja, om.
jag ej helt och hållet skall förlora modet."
Jag hade nu sansat mig och var bestört öfver
min egen dårskap, hvars följder jag började
varseblifva. Men jag vågade icke ens gifva henne en
vink att dölja denna sak för Hulmar. Detta skulle
hafva varit en svår förbrytelse mot Revas moraliska
codex, och jag skulle kanske derigenom för alltid
hafva mist hennes förtroende. Flickorna
uppfostrades till att anse det som en ytterst vigtig
skyldighet att icke för sina mödrar dölja något afsteg från
pligtens väg, ja, ingen handling, om hvars,
tillbörlighet de hyste något tvifvel. Hulmar hade i många
afseenden tjenat sin dotter till moralisk ledare*
Ännu blek, men nu till det yttre lugn, inträdde
Reva till sin far.
"Hvad står på, Reva?" frågade han, i det han
såg upp från sitt arbete, genast slagen af hennes
sätt.
"Fader, jag har ett stort fel att bekänna. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
