Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345:
höga trädens toppar, som kastade långa skuggor,
än på den strida strömmen, än på de jemna
gräsplanerna framför de gamla boningshusen, hvilka i
mängd lågo strödda utefter flodens stränder.
Förskönad genom de många generationers arbete,
hvilkas hem dessa hus varit, erbjöd Grand Isle en
underbart skön anblick, mycket olik det o vårdade
skick, hvari den nu möter den resandes öga.
Vi hade farit förbi södra änden af ön och en
stund suttit försjunkna i ljuf tystnad — en tystnad,
som härrörde af fullkomlig tillfredsställelse.
"Ismar", sade Reva till slut, "jag är nästan rädd
för denna lycka. Den tycks mig. vara for stor for
deniia verld. Hur skulle vi kunna vara lyckligare?
Hvar skulle vi kunna se ett skönare skådespel än
detta?"
Jag måste också tillstå, att jag kände mig
gripen af en dylik känsla af så att säga bäfvande
undran öfver vår fullkomliga lycka. Så sällsynt är
ett fullkomligt klart solsken på vår lefnadsstig, att
vi nästan äro rädda för att njuta af dess ovanliga
glans, liksom i vissa luftstreck en fullkomligt klar
soluppgång anses som en säker förelöpare till en
ovädersdag.
Denna snart öfvergående stämning berodde
kanske till en del på det växande dån, som angaf, att
vi nalkades det mest storartade skådespel på vår
kontinent. En omkastning af vinden gjorde, att
vattenfallens dämpade brus nu nådde våra öron som
ett ständigt, ehuru aflägset dån, ett passande
förebud för öfvergången från det sköna till det sublima.
Allt efter som vi nalkades’ öns norra ände, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
