Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359:
märka den oro eller rättare häpnad jag kände, vid
det jag så oförmodadt fick höra.
"Sedan du lemnat mig, försökte jag utan vidare
omständigheter se saken i ansigtet. Kunde jag eller
borde jag draga mig tillbaka utan att göra ett
försök? Nej, dertill hade jag gått för långt. Var det
dessutom icke möjligt att —. Den möjlighet jag
tänkte mig var ljuf, men den bleknade snart i den
lugna eftertankens kalla ljus. Den Edith Alston,
jag kände, var ej sådan, att hon gaf sin tro utan
att gifva sitt hjerta, och glömde icke heller lätt,
om hon gifvit det. Imellertid var jag skyldig både
mig sjelf och henne att skaffa mig visshet i
denna sak.
"Som hon till i dag varit bortrest, stod det icke
i min makt att genast få saken afgjord. I
jemförelse med hvad jag led under denna tid af väntan,
är mitt nuvarande tillstånd drägligt. Det är blott
några timmar, sedan jag erhöll det önskade
samtalet med henne och fick det svar, jag nästan väntade
mig. Ehuru det gafs i milda och artiga ordalag,
kände jag, att hennes beslut var oåterkalleligt. Jag
lemnade henne, beundrade henne mer än någonsin,
men öfvertygad om, att hvad jag så mycket
längtat- efter, hennes kärlek, ej kunde komma att
tillhöra mig. Den är ännu din, det tror jag fullt och
fast. Hvarför jag tror det, kan jag icke säga. Det
finnes en öfvertygelse, som ej är mindre stark,
derför att den hvilar på bevis, som snarare kännas än
synas.
"Du sofver djupt och lugnt, och jag vill derför
icke störa dig för att säga farväl. Har jag ej dess"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
