Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Brefvet - 40. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860:
utom sagt allt, hvad jag har att säga — och
kanske ändå mer? Jag kan icke stanna längre,
eftersom jag redan i afton måste resa härifrån for att
i N. sluta mig till expeditionens andra medlemmar.
Du behöfver ej skrifva, förrän du fått höra, att
sällskapet lyckligt kommit till "YVeissnichtwo. Var
icke rädd for att skicka kort! När clet kommer så
långt, har jag nog börjat blifva riktigt botad —
jag kan så gerna börja nu. Jag lemnar dig
härmed en nyponqvist, som jag i smyg lyckats tillegna
mig i dag. Jag behöfver ej säga, för hvems skull
jag gerna skulle hafva velat behålla den. Jag
lemnar den åt dig, med mina välönskningar. Att göra
det är icke lätt, men det är bäst. Vive et vale.
U. E."
FYRTIONDE KAPITLET.
Afslutning.
Jag har ej mycket mer att berätta.
Nypon-qvisten visade sig äfven vid detta tillfälle vara ett
godt omen. Jag gick till Edith, erkände mitt fel,
som sig borde, och hon, den älskvärdaste och ädlaste
bland qvinnor, mötte mig på halfva vägen. Vår
nuvarande lycka ökas genom minnet af den
skilsmessa, som riktigt lärde oss, hvilket högt värde vi
i sjelfva verket satte på det, som tycktes vara
oåter-kalleligen förloradt. Innan några underrättelser
kunna hinna hit från Weissnichtwo, hoppas jag
hafva de kort i ordning, hvilka min vän talade om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
