Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord av Sigfrid Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
saken. Men även i Californien måste man åtminstone ge
en juridisk lynchning sken utav att vara lagenlig.
Åklagaren Fickert och bolagsdetektiven Swanson, som i hast
erhöll speciellt uppdrag av staten att leda
"undersökningarna", vände blickarna mot den undre världen, där fanns
det prostituerade, morfinister och andra asociala
individer, som kunde köpas. Man uppbringade det behövliga
antalet och dessa ’drillades" sedan så att de skulle
kun-n utföra sina roller enligt önskan.
Resultatet blev att Billings dömdes till livstids
fängelse och Mooney till döden. Mooney benådades
sedermera till livstids fängelse, men detta först sedan
arbetarna, speciellt i Ryssland och Amerika framfört
bestämda krav därom, och först sedan dåvarande president
Woodrow Wilson ingripit.
Sedan Mooney och Billings blivit dömda har hela den
byggnad av s. k. bevis, som åklagaren lyckades timra
upp, helt raserats. De flesta vittnena av någon
betydelse ha bekant att de begingo mened, då de vittnade mot
Mooney och Billings och att de genom hotelser eller löften
från åklagaren och hans underhuggare förmatts att
vittna falskt. 1 de fall där icke bekännelser om mened gjorts
har det ändock bevisats utom all möjlighet till tvivel, att
de vittnesmål som avlämnats vid rannsakningarna voro
falska.
Vi skola endast nämna ett par fall, men detta gäller
de två män vilkas vittnesmål voro avgörande och gjorde
det möjligt för Fickert och korporationerna att fullfölja
konsvirationen.
John MacDonald avlade den 8 februari 1921 en
bekännelse i vilken han förklarar att han aldrig sett
Mooney och Billings förr än i fängelset, sedan de arresterats.
Fickert hade dock tvingat honom att identifiera dem
som varande attentatsmännen. I sin bekännelse säger
han bl. a.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
