Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vid ifrågavarande tid regerande shogunen Ashikaga
Yoshimasa (1449—1471) fattade nämligen stort intresse för detta
slags ceremoniella tedrickande. Af denna omständighet framgår,
att teceremonien var något helt annat än vanligt, profant
förtärande af te som njutningsmedel och stimulans. Shogunen satte
sig i förbindelse med den nämnde buddhistiske munken, som
genom sin visdom och sina kunskaper vann den mäktige
mannens bevågenhet. Denne befallde Shukö att lämna den andliga
orden, som han tillhörde, slösade stora ynnestbevis och
utmärkelser på honom och utsåg honom till sin lärare i
tevetenska-skapen och teceremonien.
Resultatet af shogunens undervisning genom den
buddhistiske munken bl ef, att shogunen afsade sig sin makt och drog
sig, tillsammans med sina liktänkande vänner och förtrogna,
tillbaka till det praktfulla Ginkaku-ji- eller silfverpalatset i
Kyoto. Ostörd af världen, sökte han här ägna återstoden af
sitt lif åt betraktelser, vetenskap, konst och förädlande nöjen.
Men den konstälskande Yoshimasa lät sig ej länge tillfredställas
af Shukös andliga läror och den vid ceremonien ursprungligen
rådande enkelheten. Under hans ledning och i samråd med
den tidens båda namnkunnige konstkännare, Noami och Soami,
infördes nu bruket att vid teceremonierna använda de mest utsökt
fina och dyrbara kuriosa och antikviteter (kärl och attribut), och
sådana hafva allt sedan spelat en betydande roll vid ceremoniens firande.
Under 15:e och 16:e seklens lopp vann teceremonien allt
mer insteg, fick’ allt flere beundrare. Dock kunde dessa
ceremoniens utöfvare räknas egentligen blott bland aristokratien och
de förmögnare, ty de oerhördt höga prisen på de dyrbara
utensilier, som ansågos nödvändiga, ställde ceremonien utom
räckvidd för det öfriga folket. Bland de höga och rika fann den
emellertid så många flera ifriga anhängare. Det största bevis
på bevågenhet, som man kunde skänka någon, var att begåfva
denne med något af de dyrbara kärl, som användas vid en
teceremoni. Vi läsa också om, huru högättade riddare uppgåfvo sin
anda, under det de med vördnad och beundran höllo i sin domnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
