Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej vara hälften så mycket värd om den
ej utmynnade i ett varmt och
rättfärdigt ’kapitel, som ock fått det varma
hjärtats och rättvisans lön: poeein.
I slutsidorna om första-maj-tåget
röjer Ossian-Nilsson den humana
vetskapen, att det ej är det sämsta hos en
rörelse som avgör dess värde, utan
strävandet framåt, makten att i ett vaokert
ögonblick lyfta sig över <si:g själv.
Första-maj-tåget är icke ett tåg av
hellenska ynglingar, men dock av ungt f-olk
mer än man eljes får skåda
någonstä-dos i vår tid, -det är ett tåg i islasik och
köld men under äggande musik, med
fanor som fladdra för vårens vindar
och med fans tänger nas spetsar
glittrande i solen — framtidens och Hellas7
sol.
Erik Hedén.
LEON LARSSON: I ljus och
mörker. Sånger.
Frams förlag. Pris 50 öre.
Leon Larsson är för närvarande vår
främste arfbetarskald i ordets egentliga mening.
Hans livslott liar från ibörjan tills nu varit
arbetarbarnets, och .han ihar satt in ;hela
•sitt liv på sin diktar kallelse. Därigenom
knytes till ihonom ett bland svenska diktare
alldeles säreget intresse.
lians sånger :bära slå klart som möjligt
prägeln av sitt ursprung. Deras grundton
är proletärens tyngsta betryck odh renaste
längtan. Deras ’form visar den kamp om
•bildningsljuset, som är så vacker när man
möter den hos en ung eller gammal
arbetare. Där röjs ock den stora, förvånande
ocli orättvist stora svårighet, som .bristen på
högre boklig Ibildning skapar för hans
diktarverksamhet.
Det är icke formens riktighet, ledighet och
väilklang som är det svåraste. I det fallet
liar Leon Larsson hunnit så långt som över
•huvud be<böves. 2sej svårigheten ligger
främst i att skriva individuellt och
nyskapande, att ge helt egna uttryck för sitt eget,
att skriva dikter som klinga ohörda ocli olika
alla hittills skrivna — en uppgift varpå
flertalet överklasskaldefrön bli till intet. Hos
Leon Larsson hindra i detta fall blott yttre
brister; lians naturliga skaldegåva är så
uppenbar som möjligt.
Ilans kamp -med formen röjer sig dels i
de mattare, mindre poetiska ord oc.h rader,,
som stundom — icke synnerligen ofta —
smyga, sig in i annars vackra stycken,
särskilt i strofslut. Så t. ex. i sista strofen a\r
den präktiga, självt än kt a dikten Ka in:
Det var emot mig själv jag stridde,
då jag iblev sla.gen och till marken kastad,,
och det var ondskan i mitt eget hjärta
och det var hatet i min själ som slog mig
och mig besegrade i denna strid.
Sista raden är ju avgjort mattare än de
andra, särskilt är ;’denna” ett farligt ord.
i poesi.
Värsta faran för den unge diktaren är
dock att hans glans- och glädjesldldring lätt
vill ibli alltför allmän, hans sorgedikt n’ågot.
känslosam. Detta likväl mest när det
gäller andras nöd. Sitt eget lidande återger
han gripande dystert, men aldrig omanligt
klagande. Att han för övrigt även i andras
namn kan tala tbåde stolt och varmt visa
dikter som Faderns och Moderns sånger till
deras son (s. 48 ff).
Leon Larssons största formella förtjänst
är att hans diktning är så fri från sökt
originalitet. Man finner en oeh annan
Frödimgs-liknande »bild, som doc’k aldrig efterhärmar,
men alla dylika smycken nyttjar han
naturligt, man ser aldrig någon jakt efter
grannlåt. Med denna formens äkthet stämmer på.
ett tilltalande sätit den personliga finhet,
vilken slagit vapnen till ocli med ur
konservativa kritikers ihänder. Leon Larsson har
trotsat och ‘hatat, men alltid av ädel <grund
oeh med rent hjärta. Dessutom, för var
samling han utgett, har godheten, kärleken i
trängre eller vidare mening, mer och mer
/blivit huvudämnet för lians sång, utan att
dock den revolutionära glöden minskats.
Om Leon Larsson skall lyckas övervinna
de ’brister som hans skaldskap ihar att kämpa
mot, är till god del en ekonomisk fråga. Han
behöver ro för näringsbekymmer och tid att
studera, både böcker och liv. Tyvärr är det
så -att medan hans närmast föregående
diktsamling röjde en stigning mot allt ljusare
stämning, är förhålla<ndet motsatt i den
föreliggande. Må vi hoppas att till nästa gång
lyckligare omständigheter oeh framför allt
känslan av alla kamraters medkänsla och
välönskningar — även yppande sig i
handling — åter må leda hans diktning upp mot
hackan oeh ljuset.
E-k. H-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
