Tiden / Första årgången. 1909 / 6:1 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Varnande exempel.

Stockholm den 18 juni.

’ ’Ack, hur mycken förlorad tid! Hur
mycken bortslösad kraft!” Det är
själve J a u r é s, den mot allt oeh alla
överseende medlaren inom den franska
arbetarerörelsen, som ej kunnat
återhålla detta utbrott ur djupet av sitt
hjärta, då han tänker på hur en del
av fackföreningsfolket i hans land
”sterilt deklamerar mot den
parlamentariska aktionen”, i st. f. att vilja
begripa, att man bör samtidigt
öva direkt’ tryck på
arbetsgivarevärlden oeh trycka i. egenskap av valmän
på statsmakterna.

Exemplet han hade inför ögonen
var oekså handgripligt. Ministären
Clemenceau, denna underliga bastard
av radikal fraseologi och reaktionär
brutalitet, hade aldrig varit så nära
att bringas i minoritet i kammaren
som i fråga om den s. k. motionen
Ber-teaux, som avsåg att av regeringen
fordra energiskt försvar inför senaten för
en synnerligen gynnsam pensionslag
för järnvägsmän. Varför var då just
på den punkten den radikala
regeringsmajoriteten så känslig? Helt
enkelt därför att järnvägsfolket landet
runt är en organiserad makt, som det

vid valen ingalunda är likgiltigt om
kandidaten har med sig eller mot sig.
På franskt dramatiskt, men ändå
inte efterföljansvärt sätt kom till på
köpet på voteringen, som givit
regeringen några tiotal rösters flertal, ett
efterspel i en sådan massa ”rättelser”,
deputerade som ville rädda > sig från
att i protokollet ha röstat m o t
järn-vägsfolket, att talmannen måste
avbryta raden oeh förklara att flera
to-gos icke emot! — Ha vi månneiåcke
själva en erfarenhet, fast som alltid

hos oss i stillsammare former, av sa.ni-

pi

nia omfattande inverkan från samma
étora kår av statstjänare, då det 1907
lyckades att driva igenom en lönestat
för järnvägsfolket, för vilken i början
inga andra än socialdemokratins
riksdagsmän fullt ville stå ?

Men det är inte bara den klara
anti-parlamentarismens ’ ’sterila
deklama-törer” vilka vålla kraftförlust genom
att efter förmåga bringa förvirring i
den framryckande arbetareklassens
leder. Det finns också i alla länder en
föga mindre steril doktrinarism, som
vill’inbilla sig själv och andra att den
företräder den endä riktiga och
”radikala” socialdemokratin. I stark känsla

Tiden, n:r 6 1909

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>