Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom kom döden som befriaren från ett
plågoläger. Men för oss andra, för den svenska
arbetarklassens gemensamma sak blir
förlusten därför icke mindre.
Då den tjugufemårige typografen från
Köping i febr. 1905, efter red. G. H. v. Koch,
kallades att övertaga sekreterareskapet i
Kooperativa förbundet och
redaktörsskapet för Kooperatören, led
rörelsen ännu ganska svårt av sviterna från
den första partihandelns fall. Det fria
urval av de bäste, som i princip ensamt
demokratin möjliggör ock som den i praktiken
understundom också förverkligar, kade
även denna gång som så ofta förut
under arbetarrörelsens hårda
genombrottsår ställt den rätta mannen på
hans rätta arbetsfält. Ty det blev Sundells
väckande agitation ock aldrig slappande
energi, som ioke minst bidrog till att föra
kooperationen ur dess marvatten fram till
dess storartade segerfärd under de sista
åren. Det skulle bli för långt att här i
detalj redogöra för Sundells alla insatser i det
kooperativa arbetet. Man kunde då lika
gott skildra kooperationens hela utveckling
under samma tidrymd, så oskiljaktigt är
han därmed förbunden. Idéerna om
sparkassan, folklånereverserna,
mönsterstadgarna, kvinnogillena, livförsäkringen voro i
främsta rummet Sundells. I kampen mot
kreditsystemet, i bojkotten av margarin-,
såp- ock chokladringarna var han den ledande
viljan och drivande kraften. För att föra
dessa initiativ ut i livet, krävdes det dock
mer än initiativ, det krävdes en
outtröttlig, hängiven strävan. Sundell kände
också denna förpliktelse så djupt, att
han arbetade sig till döds. Allt detta
har framhållits i de partitidningar,
vilka mer utförligt dröjt vid betydelsen
och omfattningen av Sundells banbrytande
verksamhet. Den värdesättning, som därvid
kommit hans livsgärning till del, skall
eftervärlden förvisso icke jäva.
Personligen avvek Martin Sundell i mångt
och mycket från den förtroendemannatyp,
som historiskt utbildat sig icke blott inom
vårt lands, utan även åtminstone inom den
germanska arbetarvärlden. Det fanns hos
honom ett fanatiskt drag, som brukar
känneteckna sekteristen, och som går igen hos
ungsocialisterna i våra dagar. Utåt kom denna
sida hos Sundell till synes i hans uppenbara
överskattning av de rent ekonomiska
maktmedlen och hans misstro till den
politiska aktionen. Betecknande är, hur
han i fjol hävdade, att arbetarna genom att
lyfta sina besparingar på bankerna skulle
sprängt lockouten. I en blivande banktrust,
i herrarna Wallenberg som den svenska
Morgan med monopol på alla kreditmedel, hela
det rörliga kapitalet i landet, såg Sundell
nämligen framtidens fara, mot vilken det
gällde att i tid rusta sig genom utnyttjandet
av kooperationens alla möjligheter.
Att parlamentariska vapen kunna vara av
stor betydelse i en sådan strid, ville Sundell
ej gärna medgiva. Det egendomliga
inträffade alltså, att representanten för den mest
mångsidiga, att ej säga mest affärsmässiga
metoden att föra klasskampen, gjorde denna
ena stridsform till en doktrin. Han syntes
ej förstå, att ett bolag såsom exempelvis
Grängesberg—Oxelösund icke inom den
närmaste framtiden skulle känna sig det
minsta imponerat av aldrig så många bojkotter
från Kooperativa förbundets sida.
Sundell var emellertid för intelligent och
klarsynt för att därmed hamna i en steril
antiparlamentarisk åskådning. Att han i
Stockholms första krets hösten 1908 åtog sig
kandidaturen till provvalet visar, att han insåg,
att kooperationens och arbetarnas sak även
kunde gagnas på denna väg.
Detta konstaterande av Sundells
begränsning på en punkt innebär naturligtvis intet
förklenande av det väsentliga i hans
livsgärning. Redan det faktum, att han vid
unga år efterlämnade en sådan är stort nog.
Som ett varmt tack för allt han hunnit
uträtta för Sverges arbetare ha dessa
minnesord varit menade.
O. J r t.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
