Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren övergår därefter till att
behandla den vidskepelse som har
avseende på könslivet. Det måste nu
vara nog med utdrag, och jag skall
därför blott framhålla en punkt.
Steffen framställer — efter
Wester-marck — den ännu gängse
uppfattningen, att allt könsumgänge som ej
avser barnalstring är syndigt, såsom en
rest av den gamla, speciellt kyrkliga
tron, att allt könsumgänge är orent.
Då nämnda uppfattning klart
framträdde såsom ett av motiven till
preventivlagens antagande, förstår man
redan därav, hur mycken social
vidskepelse det ännu finns kvar i vår tids
lagstiftning ”till sedlighetens
främjande”.
Steffen omtalar vidare hurusom
man under medeltiden fann det
självklart att alla kättare Iiängåvo sig åt
onaturliga laster. Det är ganska
egendomligt att i anledning därav erinra
sig, hur en unghögerman en gång för
undertecknad förklarade att den
moderna ateismen enligt sin egen natur
förde till könslig perversitet!
Rätt-visligen bör emellertid erkännas, att
man även på vissa radikala håll är
böjd för en liknande vidskeplighet, så
att man t. ex. anser alla
gammaltroende för sedliga skrymtare.
Vad slutligen angår den
etiskt-reli-giösa vidskepelsen, vilken Steffen i
näst sista kapitlet behandlar, så berör
författaren bland annat de intressanta
frågorna om offret, om
gudamänsklig-het och om heliga måltider. Det finns
många spår av en gammal tro, enligt
vilken vid stor fara en människa måste
offras för att folket i dess helhet skulle
bli räddat. Vidare synes man
mångenstädes ha trott att den människa, som
offrades åt guden, själv var eller blev
gudomlig till sin natur. Än mer. Den
som förtärde något av denna
människas kött och blod blev själv delaktig
av den offrades gudomliga väsen. Man
kan här tydligt skönja det första
upphovet till den katolsk-lutherska
rätt-trogenhetens huvudläror:
försonings-läran, läran om Kristi
gudamänsklig-het och den gamla nattvardsläran.
Steffens bok visar indirekt med en
hel rad av exempel, hur ofta den
antropologiska forskningen bekräftar den
materialistiska historieuppfattningen.
Ifråga om den politiska och
ekonomiska vidskepelsen är detta lätt att se:
vanföreställningarna stå därvidlag
nästan alltid i klasskillnadens tjänst.
Men även den könsliga vidskepelsen
har — ännu i vår tid — en vida mer
ekonomisk än sedlig innebörd.
Naturfolken tro att människans könsliga
förseelser förstöra jordens fruktbarhet.
Den etiskt religiösa vidskepelsen
slutligen anknyter sig i en mängd fall till
det som människan äter: föreskrifter
om födan finnas i en mängd
religioner. Dessutom är ju alltid den nytta
eller skada människan väntar av sina
gudar, i äldre tid alltid av rent
kroppslig natur, även då den ej har direkt
göra med livsuppehället.
I bokens sista kapitel behandlar
Steffen ”den sociala vidskepelsens
problem”. Den förklaring han här i
full överensstämmelse med den
moderna själsvetenskapen lämnar är lika
genomtänkt som övertygande.
Människan ledes, säger lian, vid sitt
handlande långt mindre av medvetet tänkande
än av instinkt, av drift. I synnerhet
gäller detta om den lågt stående
människan. Tankarna äro vida oftare en
följd av handlingen än dess orsak.
Människan söker efteråt för sig
klargöra skälen för sitt handlingssätt, men,
så klen som självkännedomen i regeln
är, träffar hon därvid endast sällan det
riktiga. Så uppstår en vidskeplig
åskådning, vilken sedan i sin tur kan
frammana nya — och då naturligtvis
vidskepliga — handlingar.
Ehuru Steffen här lika litet som
annars nämner Marx’ namn, ser man
genast hur nära detta åskådningssätt
står marxismen. Att idéerna ej i
första hand föda handlingen utan blott
äro speglingar i människans
medvetande av redan utförda handlingar — det
är ju den materialistiska
historieuppfattningen upp i dagen!
Den alltför långdragna redogörelse
jag här lämnat har haft till avsikt att
giva en aning — mer än en aning har
det ej blivit — om det intressanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
