Tiden / Andra årgången. 1910 / 289 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oscar Levertin som litteraturkritiker.

En efterskrift till sommarens Strindbergsstrid.

För TIDEN av ERIK HEDÉN.

Det är ett stort vittnesbörd, givet av
litterära motståndare, om Oscar
Lever-tins andliga betydenhet, att
sommarens Strindbergsstrid till stor del ocli
i en av sina hetaste bataljer kom att
röra sig om hans verk. Trots sin
djupt personliga själsläggning, trots
sin rasskiljaktighet med 90-talets
övriga store diktare, har Levertin, just
därför att han var den främste
kritikern, förkroppsligat detta tidsskedes
anda starkare än någon annan. Att
hans kritiska auktoritet hos den
bildade allmänhetens flertal utträngde
Wirséns, det var det klaraste beviset
på den nya litteraturriktningens seger.

De vilka i likhet med mig såsom
unga voro med om 90-talets andliga
brytningstid, minnas väl det rent
hänförande intryck Levertins första
kritiska och litteraturhistoriska
uppsatser gjorde. Här mötte oss en
utpräglat kritisk ande, som dock var
allsidigt förstående i en sällspord grad, en
modern livsåskådning, som enades med
varm sympati för gammal idealism, ett
ästetiskt omdöme, mer förfinat än
någons sedan Atterboms i . Svenska
Siare och Skalder, en stil, vars
skönhet ingen litteraturhistoriker upp-

nått i mannaminne. Det är sant: det
var de mer utförda, de mer historiska
uppsatserna, som djupast tjusade. När
Levertin började skriva dagskritik,
fick även han erfara, att ingen står
själv så utsatt för kritik som en
litteraturkritiker. Åtminstone i Uppsala
anmärkte litet var på lians omdöme i
både det ena och det andra fallet.
Ja, på vissa håll framträdde en
principiell motsägelselust av rätt stor
skärpa- Jag minns, att när jag år
1902 tog initiativ till hans kallelse
såsom hedersledamot i Stockholms
Nation, ehuru min uppfattning om
honom redan då var ungefär densamma
som nu, jag fick uppsträckning av en
person, som nu tillhör de ivrigaste
Lc-vertin-beundrarna.

Dock hade knappast denna kritiska
strömning särdeles stor utsträckning.
Den yngre Uppsalienska
författare-och kritikergeneration, som i början av
1900-talet. växte upp, hyllade bra nog
enhälligt i honom mästaren. Trots
opposition på Anssa håll, trycker för
närvarande Levertins anda i stort sett sin
prägel på stundens
litteraturuppfattning. Detta gör att den, som anser
Lo-vertin överskattad såsom litteraturkri-

Tiden n:r 10, 1910

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>