Tiden / Andra årgången. 1910 / 321 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Försöken till strejkförbud.

Stockholm i nov. 1910.

Det lider intet tvivel att icke den
franska järn vägsstrejken av oktober
1910 ställt frågan om de s. k. s a
m-hällsfarliga strejkerna i
förgrunden bland klasskampens
problemer ieke blott i Frankrike, utan
internationellt.

I båda de stora huvudlägren, i vilka
alla nationer äro delade, skall man
med spänning följa stridens
fortgång. Ännu ha vi nämligen blott
bevittnat förspelet: en elementärt
frambrytande otålighetens strejkvåg, som
bekämpas med våldsmedel avgjort
utanför en klar laglighets gränser, men
vilka dock av en kompakt borgerlig
majoritet ursäktas och godkännas med
hänvisning till ”samhällets”
elementära rätt till självförsvar. Nu skall
konsekvensen dragas av vad som
passerat. Den rensade ministären Briand
skall framlägga och söka genomdriva
sina förslag till nya strejklagar,
avsedda att på ett eller annat vis så
kraftigt binda vissa arbetargrujiper, att de
besittandes samhälle må kunna känna
sig lugnt för alla resningsförsök från
den kanten.

Huru detta skall tillgå, är
visserligen ännu en alldeles öppen fråga, ty

den ministeriella programförklaringen
undvek omsorgsfullt att precisera den
blivande angreppslinjen. Men de
tänkbara möjligheterna äro dock icke flera,
än att de redan kunnat i
avvärjnings-syfte tagas upp till diskussion.
Särskilt lät Jaurés. dem på förhand
passera revy i sitt första stora tal mot
den nya regering, i vilken den förre
ge-neralstrejksagitatorn gjort sig kvitt alla
kolleger med socialistiska
reminiscenser för att kunna helt söka sitt stöd
hos de socialt reaktionära grupjjerna.

I Frankrike ligga ju förhållandena
så till vida gynnsamt för
arbetarklassens försvar som största delen av
järnvägarna, vilkas personal man främst
vill sätta tvångströjan på, ännu
befinna sig i några stora bolags händer.
Det blir då en upprörande absurditet
att fordra, att arbetarna i denna drift
skola ställas under extra tvångslagar,
därför att, som det heter, så stora
nationella, livsintressen där stå på spel.
medan samtidigt tolereras att enskilda
kapitalister ha suverän makt över
dessa samma livsintressen. Och att
förbjuda strejkrätten vid
allmännyttiga företag i enskild ägo är
visserligen, som vi sågo i våras, god
svensk första-lcammar-politik, men det

Tiden n:r 11, 1910

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>