Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beräkningssättet användes (för tyska
maskinindustrin år 1909 resp. 6,4 % oeh 6,1 %).
Vid beräkning av aktiebolagens
räntabilitet komma resultaten att utfalla olika alit
efter olika fastställande av vad som skall
förstås med kapital oeh vinst. Heekscher
uppställer fyra olika slag av kapital, som
kunna komma i fråga: 1) det nominellt
inbetalda ’kapitalet; 2) det’ faktiskt inbetalda
kapitalet = det nominella kapitalet jämte
agio vid •aktieemission; 3) detta jämte
obli-gationskapitalet oeh övrigt upplånat
kapital; 4) dessa järnte övriga i företaget
medverkande s.k.fonder eller reserver. Skillnaden
mellan 1) oeh 2) uppstår genom överkurs på
emitterade aktier. Med det faktiska
kapitalet måste räknas, om man vill veta, hur det
kapital, som från början ställts till
verksamhetens förfogande, sedan förräntat sig.
En säker utgångspunkt för
räntabilitetsbe-räkningen får man doek ej utan att tillägga
obligationskapitalet. Beträffande de delar
av vinsten, som icke utdelas, anser förf. den
rätta utvägen vara att räkna dessa
avsättningar såsom avkastning, då de äga rum,
och sedan såsom kapital. NTu medger
emellertid Heekscher, att en fullt exakt uppgift
på 3) oeh 4) är omöjlig ocli svår även för 2).
Ifråga om avkastningens bestämmande
betonar förf. nödvändigheten att skilja mellan
aktiebolagets och aktieägarens vinst.
Bolagets egen vinst blir, med indragande av alla
fyra slagen av kapital, ett uttryck för den
faktiska kapitalräntan. Vad aktieägarnas
vinst beträffar, finner Heekscher det vara
ett fantastiskt tankeexperiment att beräkna
vinsten på det ursprungliga faktiskt
inbetalda kapitalet och synes i stället vilja
för-oTda ett femte sätt att beräkna kapitalet
genom att sätta vinsten i förhållande till
’kurskapitalet, d. v. s. aktiernas kursvärde
för varje år. Det medgives, att.
beräkningen då vilar på den fiktionen, att alla
aktieägare köpt .sina andelar under, sista året till
dess medelkurs, men framhålles såsom dess
praktiska betydelse, att den möjliggör
jämförelse mellan placering i aktier oeh annan
placering i fråga om omedelbar avkastning.
Vilka moment skola slutligen ingå i
vinsten? Ifråga om bolagsvinsten lieter det, att
•dess bestämmande är relativt enkel. Man har
att draga förlusterna för bolag, som gått
med förlust, från vinsterna för dem, som
gått med vinst. Aktieägarnas vinst är .svå-
rare att fastställa. Utdelningssiffrorna
måste här kompletteras med flera andra
uppgifter, pekuniära förmåner som rätt till
gra-tisaktier och särskilt fördelaktiga
aktieteck-ningsvillkor samt förluster genom
konkurser eller nedskrivningar av aktiekapitalet.
Från denna allmänna utredning övergår
Heekscher sedan till en kritik av den
finansstatistiska utredningen om våra
inhemska bolag. Kritiken är sällsynt skarp;
de-förtjänster, som granskaren vill tillerkänna
arbetet, inskränka sig till något så allmänt
hållet, som att det ”innehåller en hel del
värdefullt material beträffande enskilda
företags inbördes ställning o. d. ’För
övligt fällas sådana omdömen, som att i
publikationen ej märkes något spår av det
vetenskapliga arbete, som pågått på området,
särskilt i Tyskland, oeh att den för utgivaren
gynnsammaste förklaringen utan tvivel är
”att han ej känt till detsamma”. Eller att
”den bästa önskan man kan uttala med
anledning av den nu utkomna publikationen
är, att den skall bana väg för en m e d s a
k-kunskap planlagd (spärr, av refer.)
allsidig oeh fortlöpande statistik över
aktiebolagen ’
Huvudanmärkningen mot arbetet är,
att undersökningen upptagit. bolagens
vinster men ej deras förluster, d. v. s. att
vinstprocenten beräknats utan avdrag för de
gjorda förlusterna. Med utgångspunkt från
•den tyska >a k ti eb o 1 agsst a t-iSt i k e n s uppgifter
om antalet bolag, som gått med förlust,
och om storleken av deras förluster
beräknar Heekscher, att sammanlagda
bolagsvinsten blivit angiven 32 miljoner för högt.
Hänsyn härtill sänker vinstprocenten för
år 1908 från 9,1 till 7,6 %. Tages
ytterligare i betraktande de vinster och
förluster, som överförts från föregående år,
anser förf., likaledes med ledning
av-tyska siffror, att vinsten bör sänkas till
6,7 %. Det anmärkes vidare på ”sorgligt
stora luckor i publikationen”, att uppgifter
saknas på hur många bolag, som haft
utdelning, kapitalets fördelning i stam- och
preferensaktier, uppgifter om kursvärden,
obli-gationsbapital och konkurser. Oc.li slutligen
har kritikern även funnit språket anstötligt;
”bolagsfurstendömen ” och ”profit” äro
uttryck, som icke böra få förekomma i en
officiell publikation.
På en sådan kritik kunde publikationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
