Tiden / Femte årgången. 1913 / 1 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Balkankrisen och världspolitiken.

Efter d:r OTTO B AU ER, Wien.

Vi fortsätta här den i Tidens
deeemberhäfte började översikten av
de sociala orsakerna till
Balkankrisen och av
stormaktsmotsättningar-nas inverkan på händelsernas
utveckling. Efter att ha belyst virrvarret
i Maeedonien övergår Baner till titt
skildra

2. Kampen om Albanien.

Albanien befinner sig i ett vida mer
primitivt utvecklingsskede än
Mace-donien. I det sistnämnda landet har
nu det turkiska feodalsystemet
krossats av Balkanstaternas vapen, men i
Albaniens berg råder ännu en social
ordning, som är mera lik vad som
fanns hos de gamla germanska
stammar, om vilka Tacitus berättar, den
”gens” som Morgan och Engels
studerat, än den påminner om en nutida
stat.

Nord-Albanie-ns ’ ’malzorer ’ ’
leva mest jjå fårskötsel. Föga
jordbruk förekommer, potatisen finnes
t. ex. ännu icke. Man producerar
mycket litet till avsalu, och pengar ser man
föga. Folket är delat i stammar, var
och en är en grupp besläktade
familjer; giftermål inom samma stam är
förbjudet. Stammen är delad i
mindre grupper, ”bajraks”, var och en
med sin hövding, som är anförare i
krig och årligen sammankallar till
ting; hövdingeskapet är ärftligt. Flera
sådana stammar bilda tillsammans en
folkgrupp med en hertig i spetsen.

Domstolar finnas icke,
blodshämnden är det enda skyddet för person och
egendom. Ur denna utspinna sig
mördande, ständiga fejder stammarna
emellan. Malzoren går alltid
beväpnad, känner sig som krigare och
överlåter arbetet åt kvinnorna.
Äktenskapet grundas på köp av bruden.
Månggifte består även hos katolska
stammar; om av två gifta bröder den ene
dör, övertar den andre änkan som
bihustru. Vill en flicka undgå
äkten-skapsträldomen, så måste hon i kyrkan
lova att aldrig gifta sig. Hon blir då
ett slags sköldmö, bär mansdräkt och
vapen samt åtnjuter alla en mans
rättigheter.

Turkiet har aldrig sökt på allvar
kuva dessa vilda bergstammar. De
ha aldrig betalt skatt eller ställt
rekryter eller varit underkastade
turkiska ämbetsmän och turkisk
rättskipning. Hela sambandet har varit att
albanerna som oordnad milis i krig
följt den turkiska hären. Abdul
Hamid släppte dem, när så passade
sig, lösa mot de upproriska serbiska
bönderna — liksom i Asien de
kurdiska bergstammarna mot armenierna.
Albaniens ”självstyrelse” betydde
sålunda icke något samlat bestämmande
från ett albanskt folk, utan att varje
”bajrak” på samma vis som sedan
urminnes tider förde sitt eget fria liv,
utan beröring med de andra, försåvitt
icke blodshämnden drev den i fejd
med grannen.

Det blev först den turkiska
revolutionen som ryckte albanerna ut ur

Tiden, n:r 1, 1913

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>