- Project Runeberg -  Tiden / Femte årgången. 1913 /
204

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viss grad av mognad, faller det, som
då blir rudimentärt —1 enskilda staters
värn — helt naturligt bort, liksom
städernas ringmurar och vallgravar blivit
historiska minnesmärken, sedan
stadssamhällena själva inkorporerats i den
merkantila staten. Den långa över-

gångstid till ett dylikt skede i
mänsklighetens utveckling, vi nu
uppleva, är väl farofylld, det kan ej
förnekas, men hoppfulla tecken
saknas icke heller, och ett av dessa har
jag här velat fästa
uppmärksamheten på.

Jack Londons ”Martin Eden9’.

För TIDEN av OSCAR OLSSON.

Jack London har slagit sig fram i
livet från att ha börjat som
tidnings-pojke och sedan varit sjåare, jägare,
cowboy, guldgrävare, sjöman och lite’
av varje. Han är född 1876, gav ut
sin första bok vid 24 års ålder och
har sedan flitigt fortsatt med över ett
tjog arbeten, vilka översatts till så
gott som alla kulturspråk ungefär lika
snabbt som de utkommit.

Ingen diktare efter Rousseau har väl
kommit naturen så nära som Jack
London. Och inte livet i naturen
heller. Han har också blivit en
Rous-seaus värdige efterföljare i kampen
mot ”kulturen”, så som Rousseau
fattade den, onaturen, de vanliga
”kulturella värdena” i det moderna
samhället. Men Jack London använder
alltid klart och medvetet sin
diktarfan-tasi till att komma till botten med
verkligheten.

Ty det är verkligheten först
och sist och alltid hans konst går ut
på. Fruktan för verkligheten är för
honom just kännetecknet på den
brae-kiga feghet, som utgör det nuvarande
samhällets innersta kärna, detta
samhälle, som lever och uppehälles i en
stor vävnad av lögner och ihåliga
talesätt.

I ”M artinEden” har Jack
London framställt den moderna kulturen
oeh dess människor i en obarmhärtig
klarhet oeh sanning, levande och
påtaglig in i minsta detalj. Här, inte
skildras, utan lever och rör sig allt i
tiden: societet, medelklass oeh
underklass, politik, vetenskap och konst och
även — vad som är ”högst av allt”

— kärleken. Inte i något kapitel är
det fråga om agitation, predikningar,
”tendens”; ständigt är det livet
självt, blodfullt, jäsande och
kämpande, som brusar fram.

#

Det är ett genialt uppslag, som
möjliggör all denna rikedom utan att
giva den konstnärliga enhetligheten
och fastheten till spillo. Martin Eden,
den tjugoårige sjåaren med jättelika,
obrutna kropps- och själskrafter råkar
uppfatta en glimt av kulturlivet på
samhällets höjder. Detta var ju
saligheten! Den första blicken in i
lustgården blev avgörande. Här skulle
man in och det med båda benen, kosta
vad det ville. Det logiska
resonemanget är lika enkelt som riktigt: ”Vad
andra med sin hjärna och sina krafter
förmått, det kan jag också.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:06:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tiden/1913/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free