Tiden / Femte årgången. 1913 / 225 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I rustningstider.

i.

De nyss beslutade väldiga
rustningsökningarna i Tyskland och i
Frankrike erbjuda var för sig
karaktäristiska drag, som förtjäna att
noga uppmärksammas även utanför
de båda ländernas gränser.

För Tysklands del träder den nya
formen för kostna dernas
täckande i förgrunden. Den militära
förstärkningen låg här väsentligen i att
man för framtiden skall mera
fullständigt taga i anspråk det
människomaterial, som den allmänna värnplikten
levererar. Härens fredsstyrka var i
lag fastställd. Då folkmängden växte,
behövde ej alla godkända värnpliktiga
verkligen inkallas till tjänstgöring för
att fylla denna siffra. Nu har man
höjt denna med ytterligare inemot ett
par hundra tusen man, måste
följaktligen skrapa helt nära bottnen i
folkreservoaren. Övningstiden är
densamma som förr, 2 år för det stora
flertalet. Skillnaden ligger alltså
väsentligen i att det självklart är vida dyrare
att hålla ännu större massor av de
tjänstepliktiga åldersklasserna i
ka-särntjänst.

Att våra tyska partivänner skulle på
det kraftigaste motsätta sig denna
härutvidgning som komplett onödig för
Tysklands försvarskraft och enbart

skadlig genom de återverkningar den
måste medföra, var utån vidare
självfallet. De begagnade tillfället att i
stället föreslå, naturligtvis icke
avrustning — deras program fordrar ju
tvärtom ”nationens fostran till
värne-förmåga”, varmed de mena ett
folkligt milis-system — men en minskning
i övningstiden till ett år att börja
med.

Men både i detta och i fråga om
själva ökningen av den stående hären
blevo de fullständigt ensamma. Hela
den borgerliga vänstern gick samman
med högergrupperna om regeringens
ökningsförslag! Det enda som vanns,
genom skickligt begagnande av
harmen över några upprörande
krigsrätts-domar, var att ett löfte avtvangs
vederbörande att föreslå vissa
mildringar i krigslagarnas barbari.

Men när sålunda det borgerliga
Tyskland endräktigt skänkt den
”högste krigsherren” de väldiga
utökningarna i hans armé, så återstod frågan
hur kostnaderna skulle täckas. Man
minns vilket uppseende det väckte att
den högkonservativa tyska regeringen
själv föreslog att den m i 1 j a r d, som
det gällde för en gång, skulle uttagas
genom en extra
förmögenhetsskatt på den större förmögenheten,
samt att den permanenta, årliga kost-

Tiden n:r 8, 1913

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>