Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud, att det stred mot grundlagarna
oeh därför icke var bindande för vare
sig finländska ämbetsmän eller
enskilda personer. Det västerländska
rättsmedvetandet sympatiserade kraftigt
med detta uttalande. Man har
anledning antaga, att detsamma verkligen
hade en bestämd för alla öppen
mening.
Frågan blir då den: Huru skall
denna mening i själva verket
uttryckas? Ett påbud icke bindande,
emedan det strider mot grundlagen. Vad
detta? Månne, att det icke finns
något tvång att följa det? I sådant
fall skulle föreligga ett mindre
betänksamt utlåtande. Ty var den
faktiska tvångsmakten i vårt fall ligger,
är intet tvivel underkastat. Månne
att det icke är nyttigt för
ämbetsmännens och enskildas
privatintressen att foga sig efter påbudet? Även
en sådan menings uttalande skulle
vittna om alltför stark obekantskap med
de faktiska förhållandena. Tänk oss
förresten, att talmannen hade uttryckt
sig just på detta sätt? Skulle det
rättsinniga Europa ha applåderat? Nej,
man skulle väl i stället undrat över,
huru lantdagen kunnat välja en så
un-dennålig representant.
Månne då i stället meningen är, att
lydnad i vårt fall icke står i
överensstämmelse med den finska
nationens intressen ? Men påbudet skulle
ju vara utan förbindelse, blott därför
att det var i strid med gällande
grundlagar. I dessa sitter ingalunda Finlands
väl i högsätet. Den maktställning,
som den r y s k e kejsaren lagligen
sett intager, är bevis nog. I själva
verket regleras genom dessa lagar det
finska intressets rätt — det
sätt’varpå det får tillgodoses. Det är därför
självt ieke alls högsta norm. Också
skulle en direkt appell till detta
intresse från talmannens sida på den
utomstående verkat som en fadäs. Ty
det gällde just att hävda själva
rätts-synpunkten — att visa, att verkligen
det finska intresset här var i sin rätt
gent emot det ryska. Icke kunde det
då gå an att nöja sig med en enkel
hänvisning till detsamma.
Vi vända nu på saken för att
betrakta dess positiva sida. Tydligen
förutsätter det ifrågakommande
yttrandet, att gällande grundlagar
verkligen äro bindande för Finlands
ämbetsmän och folk. Vilken mening
ligger då häri? Tydligen icke, såsom vi
funnit, att tvång till lydnad
föreligger, ej heller nytta för privatintresset,
ej heller att grundlagarna uttrycka
det finska folkets intressen. Månne då
med bundenheten blott uttalas
sympati för deras efterlevnad? Nej. Det
åsyftade förhållandet har mycket
allmännare räckvidd. Lagarna anses
gälla, utan hänsyn till den enskildes
mer eller mindre tillfälliga sympatier
för dem.
Uppenbart är, att det är fråga om
ett för ämbetsmän och folk allmänt
gällande ”böra” i moralisk
bemärkelse. Det vill säga ett ”böra”, som
går framför allt annat. Detta betyder
alls icke en klokhetsföreskrift med
hänsyn tilll vare sig den enskildes eller
det helas intresse. Det uttrycker i
stället självt ett högsta värde. Men
vad blir då meningen med den
åsyftade bundenheten vid grundlagarna? Jo,
i själva verket att dessa omedelbart
bestämma ett högsta värde för
ämbetsmän oeh folk, handlingsregler,
som stå högst ur värdesynpunkt.
Därmed ha vi kommit idén om
grundlagarnas helgd på spåren.
Vi övergå till andra likartade idéer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
