Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikets tjänare i stället för att vara
dess herrar oeh 2) att alla
österrikiska nationaliteter erhöllo denna,
självstyrelse, om vilken österrikiska
grundlagens 19:de paragraf så vackert
ordar.
Det kan emellertid inte ske så länge
rikets organisation icke motsvarar
rikets grundlag. Österrike har givit
ganska stor självstyrelse åt sina
provinser, men dessa provinser äro nästan
alla bebodda icke av en utan av två,
vissa av tre olika folkslag, som
beröva varandra självstyrelsens
välsignelser. Vi ta ett exempel.
Ukrajnarna (= rutenare = lillryssar) i
Ostgalizien ha nästan ingen självstyrelse,
fastän galiziska lantdagen har tre
gånger så stor kompetens som ett svenskt
landsting, ty utav 161 platser i
lantdagen i Lemberg ha de bara 30 och dessa
30 representanter överröstas i alla
nationella frågor av 131 polska
representanter.
Vad är då enklare än kravet på att
dela upp provinsen och lantdagen i
två, låta polackerna besluta om polska,
det är västra Galiziens, angelägenheter
och ukrajnarna om det östra Galizien,
som till c:a 80 % är ukrajnsk?
Likaså skapa två lantdagar i
Böhmen, en tjeckisk och en tysk,
organisera en italiensk lantdag i södra Tyrolen
och en slovenisk i södra Österrike men
förena alla provinser och delar av
provinser, som äro bebodda av tyskar, i
en eller två tyska lantdagar. Kort
sagt, det gäller två system som stå mot
varandra: det nu existerande systemet,
som kallas ländernas
självstyrelse och det man vill skapa, som
heter nationell autonomi.
Vad vinner man med den sista?
Man slipper sådana situationer såsom
till exempel den, att
Lemberger-lantdagens verkställande utskott anslår år
1912 94,000 kr. för polska privata
skolor och 350 kr. för ukrajnska
sådana, fastän ukrajnska bönder i
Ostgalizien underhålla med frivilliga
insamlingar 6 privata gymnasier och ha
bara 7 offentliga läroverk mot
polackernas 70. Och man får vidare alla
lantdagar att arbeta; för
närvarande fungera endast
sådana som bestå av
representanter för endast ett folk,
alla blandade lantdagar äro förlamade
genom slagsmål eller ”musik”.
Minoriteten kommer till sessionssalen med
klockor, trummor och trumpeter och
hindrar med musik majoriteten höra
vad dess talare tala om. Man slogs i
Prag och musicerade i Lemberg med
sådana utmärkta resultat, att den
böhmiska autonomien blev för tillfället
alldeles avskaffad och den galiziska
hänger på ett hår.
Men är det ur geografisk
synpunkt möjligt att genomföra nationell
autonomi? Det är ju inte överallt så
gynnsamt ställt, att man kan draga en
gräns mellan två österrikiska
”brödrafolk” och säga: Det är ditt och det
mitt, besluta i din lantdag om dina
skolor, vägar, broar och sjukhus etc.
Jag vill besluta om mina; i riksdagen
i Wien skola vi tala blott om det som
vi ha gemensamt: allmänna
rättsväsendet, myntväsen, utrikespolitik
o. s. v. Det är inte så gynnsamt
överallt, men det är det ifråga om
italiensk-tysk gräns, tysk-slovenisk och
rumänisk-ukrajnsk. I dessa fall kunde
principen nationell-territoriell autonomi
tillämpas i oförfalskad form. I fråga
om tysk-tjeckisk gräns och
ukrajnsk-polsk — och dessa två frågor äro för
närvarande de viktigaste i Österrike
och omfatta c:a 16 miljoner invånare
— kan den nationell-territoriella
autonomins princip kombineras med den så
kallade nationella
exterritoriella autonomins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
