Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger sig i selen för Tyskland ända
dithän, att han blundar för tysk
krigsbe-redskap och låter denna ersättas med
”intellektuella och moraliska
imponde-rabilia” till förmån för Tyskland. Det
låter grannt, men underligt i en så
gammal förhärdad materialists mun som hr
Steffen. Uppenbart är det här alls ej
fråga om opartiskhet, medan det dock
måste framhållas, att man — trots all
chauvinism — på engelsk sida
åtminstone bemödat sig om att skilja mellan
preussisk anda och tysk
nationalkarak-tär.
Av vikt att hålla för ögonen är förf:s
påpekande av att försvarskrigsformeln
stupar på militarismens konsekvens —
åtminstone i sin tyska fattning, ty
denna konsekvens blir oundvikligt
expansion. T. o. m. förstärkningen av vårt
svenska försvarsväsen har ju låtit våra
aktivister andas morgonluft för sina
an-greppsplaner österut. I Tyskland —
•fordom de humana tänkarnes och
dik-tarnes land — har expansionssvindeln
drivit till ren förnekelse av den
”sva-gares” rätt, och styrka, och svaghet
mätas med rent materiella faktorer.
Modeskribenten Sombart har nu hunnit så
långt, att han skriver: ”1 Tyskland är
militarismen själva, a n dun!!’ ”Vi äro
ett folk av krigare” gentemot
”pacifistiska krämare”. Kriget är stort; ”det
föder den sanna hjälteandan.” Och i
ett synnerligen lösaktigt konkubinat
söker man sammanföra Potsdam och
Wei-mar, Goetheanda och Bismarcksanda —
närmast påminnande om soldateskans
våldtäkt i byarne i fiendeland. Kriget
framställes även som ”guds högsta
.bildningsmedel”. Detta är
uppfattningen av krigets väsen inom tysk
intelligens år 1915. Jä-mför härmed vad Tho-
mas Buckle och andra engelsmän på
60-talet prisade som en av den borgerliga
kulturens största vinster! De gladdes
över att krigaryrket alltmer sjunkit i
aktning och alltmer förlorat sin
lockelse. Och nu förklara 1915 års tyskar,
att engelsmännen icke äga; någon ande,
ty detta privilegium har förmodligen
överflyttats på det ”guds utvalda folk”,
som betraktar kriget som ”det heligaste
på jorden”. Omkring Tyskland är
endast ”folkkaos”. Sådant skrives av
samme Sombart, som ännu för några år
sedan bugade sig för syndikalismens
kosmopolitiska. elegans! Det finns gott om
gyckelmakare i Berlin.
Härmed förnekas nu ingalunda, att
krigshetsen är internationell. En förf.
påpekar t. ex., att engelsk imperialism
inympats på tyskt väsen, att t. o. m.
anglicism varit rätt utbredd i Tyskland;
i den engelska konservativa ”Morning
Post” har man t. o. m. kunnat läsa:
”Krig är gott för en nation, när saken är
god.” Vem avgör över sakens
”godhet”? Men den påfallande skillnaden
är, att i England dock funnits och
finnes en stark pacifistisk opinion mot det
förhatliga i allsköns krig, en opinion,
som nästan fullständigt saknats i
Tyskland. Medan en tysk för en tid sedan
uppmanade sina landsmän att
”skaka av sig den tryckande
kulturdräkten” och en .annan benämner
slagfältet ”guds högaltare” o. s. v.,
ha engelska skalder sjungit om
det tyska folkets befrielse ur den
förtrollning, vari det hålles av sina
furstar och sin militarism. Och hur st ark
denna, förtrollning är, framgår ju även
av alt eljes liberala och humana tyskar
betrakta kriget som ”en normal
samhällsfunktion”. Nu talas om ”hänförel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
