- Project Runeberg -  Tiden / Sjunde årgången. 1915 /
279

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden. I - Bolander, C. A.: Vilhelm Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen för svärdsarbeiet”, om ”det
gamla teutonmodet”, om kriget som
”självändamål”. Det som för ett år sedan
ansågs förryckt betraktas nu som
normalt.

Märkligt är även hur Nietzsche nu
höjes upp på en piedestal, som han
säkerligen aldrig skulle ha drömt om. Så
”anarkistisk” än Nietzsche var i sin
vanvördnad för auktoriteter,
sammanföres han nu med den fanatiskt statsdyr-

kande Treitschke. Redan det talar
hela kapitel, att Nietzschetermerna, som
hade avseende på individen, nu vidgas
till att omfatta nationerna. Det tyska
”adelsfolket” ställes i motsats till de
omgivande ”hjordnationerna”.

I en följande artikel avsluta vi
granskningen ’av Wigforss’ märkliga
bok, som ger oss så mången värdefull
analys av tysk krigspsyke.

Vilhelm Ekelund.

För TIDEN av C. A. BOLANDER.

Leda och längtan, oro och hopp,
förbannelse och jubel, sorgens snyftande
visor och hymner till Havet och
Apol-lon, sådan är den unge Vilhelm
Ekelunds dikt. En tragedia är de sju små
diktsamlingarna med de oroliga
rytmerna, passionens aning och bävan,
växande, brottning, ångest och jubel,
övermakt, förakt och förtvivlan. Han är inte
någon erotiker, han sjunger icke en rad
till en kvinnas kropp, han har
Schopen-h-auers förakt för det lågväxta,
smalaxlade, kortbenta könet. Men en
erosbe-satt är han. En underling, som fjärran
från allfarvägarna brottas med
demonerna — han vill inte vara med i
antologien ”Unga poeter”, inte låta
presentera sig i lyrisk flock och farnöte för den
illyriska pöbeln, han har ingenting att
göra med den skola, som bildar sig
omkring honom, girigt drickande hans
hjärteblod som ett vin för de trötta
nerverna, spädande ut det med sina själars
vatten: Conradsson, den gossesnyftan-

de vindens bortblåste sångare, Gustav
Otto Adelborg, det personligt andligas
Luthagsapostel, Vilhelm Ekelunds
självkorade Muhammed.

Han är ingen av de raffinerade
de-kadenterna, lekande med sorgen, som
man leker med etern och morfinet. Det
är blod och inte bläck, det är en ande,
som flämtar efter luft och ljus. En kamp
är dikten för honom — han kan icke
bli en av tidens många
dödsskallefjäri-lar, som envist gnida sugtungan mot
palperna för att få fram det entonigt
klagande lätet, han kan inte söva sig i
den lyriska melankoli, som förlamar
andarna. Nej, kraft och hälsa är
honom dikten.

”Vad vill du då, vers,
du otidsenliga, gammalmodiga,
nutidssträvande hjärteelände” —-

Medan eftersångarna, lyriskt bleka och
sönderslitna, stirra efter sina tragiska
ansikten uti verssorgens Narkissoskälla,
vandrar Vilhelm Ekelund avsides, upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:06:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tiden/1915/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free