Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Hammarberg, K. F.: En beskattningsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enär den sammanslås med mannens
och. ofta förorsakar, att hans avdrag
minskas eller helt bortfaller.
Det var således en sanning, vad
en riksdagsman yttrade under en
debatt i denna, fråga i andra
kammaren 1914, att ”de som ingå
äktenskap få, om de ha inkomst var
för sig, rent av en straffskatt”.
För små inkomsttagare, som
känna trycket av detta förhållande, är
således huvudfrågan ej det
bevill-ningsfria avdragets höjande, hur
välmotiverat detta än är, utan att
avdraget tillämpas för varje
person, även i det fall att mannen, om
han ensam har inkomst, får rätt till
avdrag även för hustrun. Om
därtill avdraget för barn tillåtes även
i den kommunala beskattningen och
avdragens storlek avvägdes efter
ett minimum för levnadskostnader,
först då kunde man tala om
rimlighet och rättvisa i den direkta
beskattningen. Om en sådan
skattereform genomfördes kunde
projektet om ungkarlsskatt saklöst
bortfalla.
Så ter sig skattefrågan ur
arbetaresynpunkt, men i riksdagen och
bland andra samhällsklasser synes
helt andra synpunkter göra sig
gällande, som i detta sammanhang
böra underkastas en kort
granskning.
Frågan vilar för närvarande hos
en kommunalskattekommitté, och
hur dess förslag en gång kommer
att se ut vet man ej nu, men säkert
är att en gång antaget kommer det
att undanskjuta nödvändiga
reformer för lång tid framåt.
Bland arbetarnas representanter
i riksdagen synes även
betänkligheter yppa sig mot en sådan reform
som den ovan antydda. En av dem
yttrade, under en debatt i riksdagen
1914 om diverse motioner om
ungkarlsskatt m. m., enligt referatet,
att ”ifråga om äkta makars
beskattning vore det bättre att höja
det bevillningsfria avdraget än att
införa beskattning var för sig”;
han synes således ej fatta den
orättvisa, som uppkommer genom äkta
makars gemensamma beskattning,
om det ej är meningen att tillämpa
två olika avdrag, ett för gifta och
ett mindre för ogifta.
En annan betänklighet har hörts
från riksdagsmannahåll mot det
bevillningsfria avdragets höjande.
Frågan har nämligen även en
politisk sida; genom avdragets höjande
skulle de mindre bemedlades
röstetal vid kommunala val avsevärt
minskas och arbetarepartiets
representation i kommuner och första
kammare i samma mån inskränkas.
Detta kan vara sant och skulle i
kommunalt hänseende nog komma
att kännas, men kommunen är ej
det viktigaste, och något minskad
representation i första kammaren
är ej heller av så stor betydelse, ty
om arbetarepartiet har 20 eller 5
representanter mot en kompakt
högermajoritet kunna de lika litet
uträtta.
Däremot bleve efter en sådan
be-skattningsreform, då arbetarna ej
såsom nu hindrades av
skattestrec-ket, möjlighet given för en pålitlig
vänstermajoritet i andra kammaren,
och detta är dock huvudvillkoret
för något verkligt reformarbete.
I Soe.-Dem. för den 22 mars har
hr Erik Palmstierna skrivit en
be-aktansvärd artikel om
skattelin-dringar. Det orättvisa förhållandet
mellan gifta och ogifta beröres ej,
men där påpekas ett annat skäl
mot det bevillningsfria avdragets
höjande, nämligen att en del
kommuner bestå av nästan uteslutande
fattig befolkning och skulle genom
denna åtgärd förlora större delen
av sina inkomster och bringas till
finansiell ruin. Detta är ett nog
så vägande skäl, och kan
naturligtvis ej avhjälpas med mindre än att
staten träder till och reglerar in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
