Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1916 - Möller, Gustav: Kritikern Karleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas avkastning1 och utsugningen
trots minimilönelagen stiger, så
hindrar icke ens detta att lagens
syfte var att begränsa
utsugningen. Ett sådant syfte är för en
socialist självklart värt understöd;
för en kapitalist däremot stridande
mot naturen. Det kan hända, att
det är att gå för långt att kalla
den för en ”socialistisk åtgärd”.
I min kritiserade uppsats har jag
i allmänhet talat om ”socialistiskt
betonade gärningar, om
’händelser i den utvecklingslinje ett
samhälle vandrar på sin väg mot
socialismen”. Jag har på ett ställe
talat om ”socialistiska gärningar”
och medger att detta uttryck kan
föranleda slutsatser, som jag icke
avsett. Men vad jag vidhåller är,
att minimilönelagen till hela sitt
väsen tillhör de åtgärder, vars syfte
och mening äro hämtade från
allmän socialistisk åskådning. Hr
Karleby kan ju försöka ta
kännedom om, vilka grupper i de olika
parlamenten, som framföra förslag
om minimilöner och han skall
sannolikt ingenstädes — utom i
England — upptäcka andra motionärer
och förslagsställare än socialister.
Detta faktum säger i den
omtvistade punkten mera än de längsta
teoretiska utredningar.
Slutligen ännu en anmärkning
angående min fatalism. Hr
Karleby säger, ”att vi icke för att
förklara åtgärder i Englands
samhällsliv behöva gå till en sådan fatalism
som att påstå, att det icke är
arbetareklassens kamp utan de
ekonomiska förhållandena själva, som
driva fram ”socialistiska åtgärder.
Varför, frågar han naivt, skulle
det då finnas en klasskamp? Det
kan Möller från sina egna
utgångspunkter icke tillfredsställande
förklara...”
Jag har aldrig sagt, ”att det icke
är arbetareklassens kamp”, som
driver fram ’ ’socialistiska åtgär-
der”. Tvärtom. Minimilönelagen
var i eminent mening en frukt av
arbetareklassens kamp — en ytterst
hård och förbittrad kamp.
Minimilönelagen avsåg att få arbetarna
att lägga ner sin med järnenergi
förda strejk, som försatt hela det
engelska samhället i gungning,
emedan England är så beroende av
kol-gruvedriften.
De ”socialistiska” åtgärderna —
för att använda den utdömda
terminologin — äro icke, som hr
Karleby tycks föreställa sig, en följd a
n-tingen av arbetareklassens kamp
eller av de ekonomiska
förhållandena. Det är de ekonomiska
förhållandena, som framtvinga
arbetareklassens kamp, som i sin tur
framdriva de ”socialistiska”
åtgärderna. ”Människorna göra ju sin
historia själva’*, men de göra den
icke därför att de tycka det är så
roligt att göra historia utan
pådrivna i bestämd riktning av
de faktiska ekonomiska
förhållandena.
Då jag i min uppsats förklarat,
att ”de ekonomiska förhållandena
äro den historiska utvecklingens
bestämmande faktor”, så äro mellan
-leden, de handlande människorna,
visserligen icke formellt medtagna,
men jag har verkligen icke ett
ögonblick till den grad tänkt bort
dem, att deras existens har upphört
för mig. Men jag har heller aldrig
ett ögonblick tänkt mig att mitt
uttryckssätt skulle kunna missleda
en i den socialistiska terminologin
så väl bevandrad man som hr
Karleby.
Hr Karleby har i sin kritik
huvudsakligen roat sig med att slå in
öppna dörrar genom att polemisera
emot synpunkter som jag icke
givit uttryck åt. Och han har icke
klargjort för sig att de oomtvistliga
sanningar han uttalar icke stå i
någon logisk motsättning mot vad jag
yttrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
