Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det behöver här icke särskilt
klargöras, att och varför den formella
demokratin allena icke erbjuder den
garanti, om vilken den förre engel
ske statssekreteraren här talar.
Dess tillkämpande är dock ett
första och under bestämda förhål
landeri nödvändigt steg till nämnda
måls uppnående. Ifråga om s
a-k e n kan man alltså icke förarga
någon icke-tysk genom den
begäran, som uttalas i "Wilsons not. Men
även om denna begäran ställes i
form av en fordran på det tyska
folket såsom oundkomligt villkor för
ett fredsslut kunde det alltid
sättas ifråga, huruvida något från den
hittillsvarande folkrättens
ståndpunkt läte sig invända. Det har
knappast givits något fredsslut, vid
vilket man undgått avtal, vilka
ingripit i den ena eller den andra
fördragsslutandes givna lagar. Låt oss
ännu en gkng erinra oon Parisfreden
1814. Att de dåvarande förbundna
förklarade för fransmännen, att de
icke kunde sluta någon fred med
Napoleon I och hans kejsardöme
utan endast med ett
icke-imperialis-tiskt Frankrike, mötte intet starkt
motstånd. Om de låtit det bero
därvid och låtit fransmännen själva
bestämma sitt lands författning och
regering i stället för att påtvinga
detsamma bådadera, så skulle icke
tiondedelen av de människor ha
lupit till Napoleon, vilka jublande
förklarade sig för honom, då han på
våren 1815 återvände från Elba, och
mycket slaktande och annat ont
hade varit besparat världen. Om
något liknande skulle därför icke
ens för ett besegrat Tyskland
kunna vara tal. Wilsons svar
hemställer till det tyska folket att besluta
därom, huruvida det föredrager
krigets förlängande i det oöverskådliga
framför tillkämpandet av en
ickeimperialistisk demokrati. Emot
denna frågeställning må man ha alla
möjliga sakliga invändningar,
principiellt strider den icke ens emot
folkrätten i dennas hittillsvarande
gestalt, så mycket mindre då mot
den internationella rätt, som
socialdemokratin måste eftersträva och i
kraft av sitt erkännande av folkens
ömsesidiga beroende och sina
demokratiska rättsbegrepp måste lägga
till grund för sin politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
