Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
TIDEN
lande om Millerands inträde i
regeringen synas de icke ha tagit det så
illa upp. Åtminstone meddelar
Jaurès i en artikel, publicerad i
DicNcueZeit den 24 april 1901,
att ingen egentlig opposition
anmälde sig emot det ifrågasatta steget.
Jaurès skriver bl. a.:
7 Mag hävdar att partivännerna Antide
Boyer och Gad enat enligt deras
meddelanden till mig hade tytt alla vid den
uocialistiska riksdagsfraktionens
sammanträde gjorda uttalanden som
sympatiyttringar för Millerand.
Man kan också endast därav förklara
Cadenats förslag och det sätt på vi lik o t det
framställdes. ’’Jag kräver", sade han,
"ett formellt och officiellt votum av
gruppen. Millerand har meddelat oss,
att han erbjudits inträda i
ministären. Detta anbud kan upprepas.
Millorand kommer att angripas mycket. Det
räcker icke att vi här oss emellan
försäkra Millerand om vår sympati: vi
måste genom ett offentligt och officiellt
vatum göra hans ansvarighet till vår."
Kunde man föra ett sådant språk om
fientliga yttranden förefallit?
Men därom handlar det icke och det
vore hopplöst att efter två års förlopp
diskutera, vilken mening talaren och
åhörarna lagt in i det ena eller andra ordet."
Det väsentliga för partiet är att erfara:
1) att Millerands inträde i regeringen
icko var någon överraskning,
2) att i början och strax då frågan
ställdes till partiet det icke yppades några
principiella svårigheter, att det icke restes
någon ur klasskampen härledd invändning,
att inga förebråelser för "avvikelse från
principerna" eller "kompromisspolitik"
avhördes.
Jaurès finner det uppenbart att
ingen överraskning kunde föreligga
och han anser att V a i 11 a n t s
förhållande vid första behandlingen av
den Millerandska. affären icke tyder
på några principiella betänkligheter
utan blott på partitaktiska.
Va i 11 an t, den gamle k om
munarden, som blev en av Millerands
argaste vedersakare, hade enligt Jaurès
blott förklarat, att "om Millerand
inträdde i ministeriet, så skedde det
i hans eget namn och utan partiets
medansvarighet". Detta stämmer,
säger Jaurès, men "det var ett
förbehåll på grund av välvilja, av
klokhet, som ingenting har gemensamt
med senare tiders fördömande
domar eller klingande
principförklaringar". Jaurès söker ett stöd för
sin mening, att Vaillants hållning
icke från början dikterats av pri
n-c i p i e 11 a skäl däri att denne, först
då han fick kännedom om det
faktum att Pa risk ommunard ernås bödel,
general G a 11 i f e t, även skulle bli
medlem av regeringen tog så skarpt
itu med Millerands ministerskap.
Vaillant om partigruppens hållning.
Vaillants eq;en framställning av
saken är något annorlunda färgad.
I ett brev till Kautsky, publicerat i
Die Neue Zeit den 1 april samma år
skildrar Vaillant sin första hållning
på följande sätt:
Millerand deltog själv i
ovannämnda sammanträde, vid vilket det
meddelades att han erhållit anbud
att inträda i regeringen.
’-Millerand påstod", heter det därefter
ordagrant i Vaillants brev, "vid detta
sammanträde, att det honom gjorda
föralaget att inträda i ett ministerium var
en redan passerad historia. Under
förhandlingarna därom hade han icke ett
ögonblick handlat eller talat annat än i
eget namn, han hade aldrig inblandat
fraktionen däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
