Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Karleby, Nils: Arbete och inkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NILS KABLEBY
för mycket underliga moraliska tolkningar, under det ingen
någonsin fallit i moralisk trance då det talats t. ex. om exploatering
(Aus-betung) av naturrikedomar1) — och hans i sak med gränsnytteteorin
tämligen sammanfallande uppfattning av "kapitalets
produktivitet", ehuru han bygger på den klassiska värdelärans grund och
använder dess terminologi:
Arbetaren är ägare av sin arbetskraft, så länge han köpslår om densamma
med kapitalisten, och han kan endast sälja vad han äger, sin individuella,
isolerade arbetskraft. Detta förhållande ändras på intet sätt därigenom, att
kapitalisten köper 100 arbetskrafter i stället för en eller avslutar kontrakt med
200 av varandra oavhängiga arbetarc i stället för med en enstaka. Han kan
använda dessa 100 arbetare utan att sätta dem i gemensamt arbete. Han
betalar sålunda värdet av 100 enstaka arbetskrafter2), men horn betalar icke de
*> Att det är arbetskraften som hos Marx exploateras av företagaren och
icke tvärtom har ju den enkla grunden, att i nuvarande produktionssätt
företagaren representerar det aktiva elementet. Han är användaren, arbetskraften
det använda. Något moraliskt element ligger ej häri.
2) Som bekant torde vara, är det kärnpunkten och förutsättningen i hela
Marx värdelära, att kapitalisten alltid betalar arbetaren fulla värdet av hans
arbetskraft. Arbetaren är efter Marx uppfattning för ingen del föremål för
något snytande från kapitalistens sida. Vad Marx vill förklara, är tvärtom hur
det kan komma sig, att trots att arbetaren får det fulla värdet av sin arbetskraft,
såsom Smith och Ricardo lärt, det ändå uppstår en kapitalränta (eller
"mervärde", företagarvinst, kapitalränta och profit). Den uppfattning av den
Marxska värde- och mervärdeläran såsom en konstruktion, avseende att bilda
grundval för tanken på arbetarens "rätt till arbetets fulla avkastning",
varmed åtskilliga nationalekonomer laborerat, saknar grund hos Marx. Dennes
värde-lära har ingen moralisk syftning utan är en rent ekonomisk analys. Den Marxska
ekonomins teoretiska uppgift var, kort sagt, att förklara det inre
sammanhang, som alltjämt finnes mellan människorna i deras ekonomiska verksamhet,
ehuru det fördunklats i ett system, där varje människa uppträder såsom en
oberoende varuproducent för sig; att visa, huru i prisernas skiftningar i
verkligheten speglade sig förändringar i människornas inbördes ekonomiska
förhållanden. Jfr Das Kapital (Volksaugabe), I, s. 35 ff. "Det hemlighetsfulla
med varuformen består alltså däri, att den för människorna återspeglar deras
eget arbetes samhälleliga karaktär såsom föremålskaraktär hos
arbetsprodukterna själva, såsom samhälleliga naturegenskaper hos dessa ting, alltså även
producenternas samhälleliga förhållande till det hela såsom ett utanför dem
själva existerande förhållande mellan föremål... Det är endast det bestämda
samhälleliga förhållandet människorna emellan, som här antager den
fantas-magoriska formen av ett förhållande mellan ting ... Detta kallar jag fetischism,
som vidlåder arbetsprodukterna så snart de produceras som varor och vilken
sålunda är oskiljaktig från varuproduktionen." D:o s. 36. Jfr även sid.
693: "Kapitalet är icke ett ting, utan ett genom ting förmedlat samhälleligt
förhållande mellan personer."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
