Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ERIK HEDÉN
Strömer i Uppsala. Åskådningen kan synas få ett visst stöd av den
moderna naturvetenskapen, vilken med sin tro på orubbliga lagar
hävdar att det inom naturen, dit strängt taget även människan hör,
ej finnes någon förlåtelse. Dock är det i det hela de religiösa som
snarast känt sig dragna till vedergällningsteorin, men de
naturvetenskapligt påverkade som velat förkasta den. Ty de senare ha
ansett att just emedan naturen straffar, kan det ofta vara
onödigt att tillita mänsklig straff makt. Dessutom finner man lätt att
straff enligt vedergällningsteorin i praktiken ofta bliva allt annat
än naturliga.
Vedergällningsläran har gärna, när så kunnat ske, anknutit sig
till tron på en gudomlig, genom människomun uppenbarad strafflag.
Men i nyare tid har framträtt en annan åskådning som ej velat
bygga rätten på något människan utifrån påtvunget utan på något
i hennes väsen liggande. Alltså på något naturligt men
samtidigt — då man ej gärna ville släppa tron på människosjälen
som övernaturlig — på något gudomligt. Denna lära är naturrätten.
Den hävdar att det finns ett naturligt, av samvetet utpekat
rättssystem, efter vilket den i lagböcker skrivna rätten så vitt möjligt
bör lämpa sig. Historiskt sett har denna lära närmast sitt
ursprung ur det humanitetsideal som, jämsides med Antikens
åter-uppväckelse, föddes i Nyare Tidens början och klarast utformades
av 1700-talets upplysningsfilosofer. Dock har den icke stått helt i
motsats mot vedergällningsteorin. Den har gjort mänskligheten
ovärderliga tjänster genom att hävda individens rätt gentemot
statsmaktens godtycke. Men den har svårt att bestå inför den moderna
naturvetenskapen som hänsynslöst nedrivit tron på människans
gudomliga ursprung. Dock är den ingalunda död; för närvarande
synes den, i betydligt annan form än den ursprungliga, hava sitt
förnämsta hemvist i Tyskland.
Ur denna åskådning synes närmast ett begrepp ha framgått som
spelat en stor roll i senare tiders straffrätt: begreppet rättsplikt.
Man hävdar det som människans plikt gentemot samhället att
efterleva en viss rättsordning. Denna plikt är att skilja från den
moraliska plikten, vilken tillhör det enskilda livets område; kränkes den
moraliska plikten, har staten ej därför rätt att straffa. Men
kränkes rättsplikten, då men också endast då, inträder statens straffrätt.
Det humanitetsideal som historiskt varit förknippat med
natur-rättsläran har på vissa håll utvecklat sig så starkt att det helt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
