Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ERIK HEDÉN
För övrigt anser ju Thyrén att straffet är till för att, bland annat,
avskräcka andra från att göra som brottslingen. Även han vill
att denne skall "hängas för att hästar ej må stjälas", dock även
av andra skäl, vilket kanske tröstar den hängde men icke räddar
Thyrén från vitsordet att vara väl så cynisk som Lundstedt. Ty
vilka äro dessa andra skäl? Jo dels brottslingens förbättring, ett
resultat som dock, även om man ersätter hängningen med andra straff
såsom ju både Th. och L. göra, är så osäkert att det ej kan skapa
någon rättsgrund för straffet. Dels syftet att skrämma eller hindra
brottslingen från att begå något nytt brott och därmed skada andra.
Men därvidlag är det ju andras intresse — samhällsnyttan — och ej
den brottsliges som blir det avgörande. Men, säger Thyrén,
brottslingen måste dock ha begått en samhällsfarlig handling för att
samhället skall äga rätt att straffa honom. Denna invändning
drabbar ej alls Lundstedt. Ty denne hävdar klart och bestämt att
endast en "effekt", alltså en handling bör straffas, och man kan
tryggt påstå att varenda handling som Lundstedt vill straffa enligt
den allmänna och Thyrénska åskådningen är samhällsfarlig. Ja den
"cyniske" Lundstedt, vill faktiskt inskränka antalet straffbelagda
handlingar långt mer än den om individens rätt så ömmande Thyrén.
Men, anser Thyrén, enligt Lundstedt har ju individen ingen rätt
gentemot samhället. Alltså kan måhända enligt honom samhället i
ett fall straffa en handling som det i ett annat fall lämnar ostraffad
eller kanske rent av straffa en individ för en handling som han
bevisligen icke begått — allt efter som samhällsnyttan anses kräva
det eller ej. Thyrén uppträder här (andra svarsskriften sid. 5),
något oväntat, som försvarare av frihet, jämlikhet och broderskap,
vilka föreställningar, sådana de uppfattades i naturrätten,
Lundstedt finner vidskepliga. Men hur var det: Thyrén har ju själv
förnekat individen alla andra rättigheter än dem samhället giver
honom? Han är alltså även härvidlag minst lika "cynisk" som
Lundstedt, och när allt kommer omkring, kanske han rentav vill
"utan vidare behandla individen såsom medel". Han tycks således
trotsa Kants moralsystem — ett vågstycke som vi, i förbigående sagt,
kanske till sist någon gång måste begå även i Sverige.
Också medgiver Thyrén — inom parentes — att just ur
samhällsnyttan en rätt för individen gentemot samhället kan härledas. Men
då faller ju allt tal om att samhällsnytteläran nödvändigt skulle
leda till cynism eller godtycke. Allt beror på tillämpningen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
